nar jag inte orkar skriva fler avskedsbrev
gar jag in pa natet. har inte sa valldans mycket att gora har sista riktiga arbetsdagen. alla mina sista frukostgaster har chackat ut. och da vart det tomt. men precis nu kom det en lustig trio. en ung kort pojkvasker fran staterna med tva gamla personer i slaptag. potentiell ar den aldre mannen hans far och den aldre annu kvinnan (jag tror vi pratar aldersrekord! kan hon vara narmare 70..?) kanske hans farmor.
har aven varit i vantan pa en kanin. en vit kanin med bruna oron. men han kom aldrig. for han fick inte bli kopt av Karin for Alejandro. han tyckte inte var lampligt med ett kaninbarn i tradgarden, vilket daremot jag och Karin var storsta fansen av. stor besvikelse.
och sen fordriver jag tiden med att foto oviktiga ting. men ibland blir det fulltraff. sa att saga mitt i prick...eller mitt i Iris.... :
Ser ni vem som fotade honom....
Och sa KRAM pa er!
har aven varit i vantan pa en kanin. en vit kanin med bruna oron. men han kom aldrig. for han fick inte bli kopt av Karin for Alejandro. han tyckte inte var lampligt med ett kaninbarn i tradgarden, vilket daremot jag och Karin var storsta fansen av. stor besvikelse.
och sen fordriver jag tiden med att foto oviktiga ting. men ibland blir det fulltraff. sa att saga mitt i prick...eller mitt i Iris.... :
Ser ni vem som fotade honom....
Och sa KRAM pa er!
last breakfast- CHECK
Hahaha. ha. Jag pratar i somnen. PA ENGELSKA! Sager det nog om min sprakforvirring har!!? (Jon vandrade in i vart rum och horde mig val artikulerat saga "Is it possible?".....)
Hursom helst.....i blommig skjorta till second hand fynd sitter jag och bearbetar smatankar efter att ha gjort min sista frukost pa Patiperro Hostel.
mina sista gaster var tva systrar fran Tyskland (OOJ vad lange sen det var jag sa Tyskland. holl pa att skriva Alemania. ni forstar vissa ord i engelska har helt bytts ut mot spanska. som nationaliteterna. och maltider! ovan skrev jag forst last desayuno..) som hade "skickats" hit pa rekomendation av den tyska forfattaren Christoph, efter att ha mott honom efter att han akte harifran, Christoph som var har tio veckor. Dar fanns aven tva 24ariga nyexaminerade affars-ingenjorer, aven de tyskar och ett en flicka fran Malaysia och en pojke fran hor och hapna Solomonoarna. stang inte munnen an for denna pojke kunde aven prata svenska. litegranna. han studerar svenska ur en bok for han vill ha ett jobb i Sverige. jag ska sluta tjata om vad overintressanta manniskor jag har traffat har...
jag anvande Bobbys (min "boss" eller "partner" kring valpo walktouren) favoritord for att gora nagot extra med min sista fukost: jag "tweak"-ade den med en chilensk kaka och fruktsallad. kande mig snall. och inte sa ledsen alls faktikst. jag har gjort det dar sa manga ganger nu, det ar dags att gora nagot annat.
men. det var en bra frukost. under gardagen regnade det, var gratt och kallt. idag vaknade jag upp till sol. som sken in genom fornstret till koket. jag hade tid till kaffe i solen och den igenvaxta gatan utanfor mitt hostel var gron av allt regn och solstralarna reflekterades i daggen nar jag gick och kopte brod.
det kandes bra.
Forstar ni av bilderna hur VACKERT det har kants att stiga upp och gora frukost har for mina fina gaster under denna tid?
Ovan syns bordet vi dukar upp varje dag for frukost (minus min tweak- agg, toast med getost, varmt brod med smor och marmelad, agg och juice ingar dock alltid!)
Karin och Alejandro, agarna, med lilla Alekos flyttade for nagra veckor till det gula huset med vit dorr.
Vaggmalningen med tradet pa rod och gul bakgrund har Karin och Jon gjort. Runt hornan dar ligger bageriet och affaren med osten och aggen. Precis i hornan ligger den lilla afferen med den gamla gubben som jag skrev om forut.
en anledning
till att inte vilja aka till sverige:
http://www.dn.se/livsstil/visby-stockholmsveckan-stefan-kohler-ulf-skarin-marta-wahlstedt-fanny-soderlund-gustaf-engstrom-1.914350
till att vilja aka till sverige (och studera och bli vis, ihop med varlden):
http://newsmill.se/artikel/2009/07/21/bosse-om-selma
http://www.dn.se/livsstil/visby-stockholmsveckan-stefan-kohler-ulf-skarin-marta-wahlstedt-fanny-soderlund-gustaf-engstrom-1.914350
till att vilja aka till sverige (och studera och bli vis, ihop med varlden):
http://newsmill.se/artikel/2009/07/21/bosse-om-selma
VS
mannen pa hornan
"mitt" hostel, Patiperro Hostel (som forovrigt betyder "luffare" i mening av en kringvandrande person) ligger i en sluttande backe med fargglada trappor pa varsin sida om en igenvuxen gata. vid trappornas slut och en korsning av Urriola och Templeman ligger en liten liten LITEN butik pa hornan. dar jobbar en kvinna en tant och tja mannen som nog borde betitlas gubben.
fruktansvart charmerande inkop kan dar ga till pa detta satt:
du kommer in och sager Buenas och ber att fa tva youghurt (i princip allt finns bakom disk sa det blir att prata sig igenom sin shoppingkasse) och ett paket champinjoner. piggt leende men ack omstandigt langsamt bojer sig mannen ner for att ta fram detta.
pa ett nedklottrat block borjar han skriva ner priset pa var och ett av sakerna. han kommer inte langt for pennan ar trasig. igen. da maste han ropa efter sin dotter eller fru. det tar en liten stund men sen kommer de vaggande med en ny penna. sa priset blir ned skrivet. sen ska miniraknnaren tas fram. langsamt ska priset knappas in och adderas. och jag far ett pris och han far pengar. och sa vaggar han ivag till den andra lilla disken, dar han har vaxel. men val dar framme har han ju forstas glomt bort hur mycket jag skulle fa tillbaks. sa han far ga tillbaks.
men det var ju himlans massa olika pris som var nedklottrade pa pappret, inte minns vi langre vart vi skrev ner priset for youghurt och champinjoner, nej.
sa da maste hela proceduren upprepas igen. men sen far man ga. ofta med fragan som tog mig veckor att forsta:
lapoed' lleva?
for visst har jag sagt att chilenarna ar lata som attsingen med deras sprak sa ibland kan man knappt urskilja ett ord. tillslut forstod jag att gubbstrutten sa
las puedes llevar? ( direktoversattning: kan du bara med dig de?)
undrandes artigt om det gick bra att ta med sig kassarna sa som han packat de.
och det ar da nar man beger sig som man far det finaste gubbleende illustrerande hans ord om "muchas gracias a ti mi hija" (drektoversattning:tack sa mycket min dotter) sa det ar fantastiskt mycket mer hel vart att ga till hans butik istallet for den andra lite storre minibutiken 30 meter bort.
detta pga av att dar far denna "hija" labbiga kindpussar av agaren med guldringar. dessutom tar han ut hutlosa overpriser nar han vet att normalt folk inte orkar ga ner for kullen och upp for att kopa agg i losvikt.
och att kopa mat har blir alldeles olikt mot hemma nar man just for kopa det mest over disk och styckvis. du kan kopa ett batteri som tas ut i den vanliga plastforpackningen. agg kops i antal och slas in i tidningspapper, liksom olika ostsorter kops i gram eller i skivor du sjalv bestammer och sen far uppskuret. brod finns i tre former i gubbhornan, jag kommer dock aldrig ihag vad de heter sa da gar jag till panaderian, "bageriet".
det basta ar dock att kopa den starka roda sasen, aji, som skulle kunna vara chiles nationalratt pga av dess popularitet och frekventa anvandning. det gor du i hornan ur en glasburk som du far ilagt i en plastpase. det kanns som att kopa en guldfisk.
nedan foljer bilder fran nar jag gick en tre timmars promenad langs kusten. borjade langst bort pa en udde och i andan av valparaiso bukten, i fisksamhallet Con Con, och spatserade langs kusten tre timmar till valpos systerstad Vina.
pa vagen at jag fisk pa kocken Alex lilla resaturang med fem bord. hade en lunchkonversation med Eduardo en nisse som jobbade med ett foretag som salde uttrustning till gruvor, varav han darfor bland annat hade varit i europa och i sverige, och just bland sveriges gruvor fasligt langt norrut. vad han dock kom ihag bast var att det stod manniskor och fiskade utanfor slottet i sthlm. det tyckte han om. och forovrigt var allt vin utanfor chile dyrt och pinsamt daligt.
gick vidare och val framme i vina sags solnedgangen ihop med en 78 arig kvinna som berattade att hon varit i santiago ihop med sin dotter, och nu var valdigt trott i benen. nar hennes barbarn kom springandes tog jag bussen och akte hem.
fruktansvart charmerande inkop kan dar ga till pa detta satt:
du kommer in och sager Buenas och ber att fa tva youghurt (i princip allt finns bakom disk sa det blir att prata sig igenom sin shoppingkasse) och ett paket champinjoner. piggt leende men ack omstandigt langsamt bojer sig mannen ner for att ta fram detta.
pa ett nedklottrat block borjar han skriva ner priset pa var och ett av sakerna. han kommer inte langt for pennan ar trasig. igen. da maste han ropa efter sin dotter eller fru. det tar en liten stund men sen kommer de vaggande med en ny penna. sa priset blir ned skrivet. sen ska miniraknnaren tas fram. langsamt ska priset knappas in och adderas. och jag far ett pris och han far pengar. och sa vaggar han ivag till den andra lilla disken, dar han har vaxel. men val dar framme har han ju forstas glomt bort hur mycket jag skulle fa tillbaks. sa han far ga tillbaks.
men det var ju himlans massa olika pris som var nedklottrade pa pappret, inte minns vi langre vart vi skrev ner priset for youghurt och champinjoner, nej.
sa da maste hela proceduren upprepas igen. men sen far man ga. ofta med fragan som tog mig veckor att forsta:
lapoed' lleva?
for visst har jag sagt att chilenarna ar lata som attsingen med deras sprak sa ibland kan man knappt urskilja ett ord. tillslut forstod jag att gubbstrutten sa
las puedes llevar? ( direktoversattning: kan du bara med dig de?)
undrandes artigt om det gick bra att ta med sig kassarna sa som han packat de.
och det ar da nar man beger sig som man far det finaste gubbleende illustrerande hans ord om "muchas gracias a ti mi hija" (drektoversattning:tack sa mycket min dotter) sa det ar fantastiskt mycket mer hel vart att ga till hans butik istallet for den andra lite storre minibutiken 30 meter bort.
detta pga av att dar far denna "hija" labbiga kindpussar av agaren med guldringar. dessutom tar han ut hutlosa overpriser nar han vet att normalt folk inte orkar ga ner for kullen och upp for att kopa agg i losvikt.
och att kopa mat har blir alldeles olikt mot hemma nar man just for kopa det mest over disk och styckvis. du kan kopa ett batteri som tas ut i den vanliga plastforpackningen. agg kops i antal och slas in i tidningspapper, liksom olika ostsorter kops i gram eller i skivor du sjalv bestammer och sen far uppskuret. brod finns i tre former i gubbhornan, jag kommer dock aldrig ihag vad de heter sa da gar jag till panaderian, "bageriet".
det basta ar dock att kopa den starka roda sasen, aji, som skulle kunna vara chiles nationalratt pga av dess popularitet och frekventa anvandning. det gor du i hornan ur en glasburk som du far ilagt i en plastpase. det kanns som att kopa en guldfisk.
nedan foljer bilder fran nar jag gick en tre timmars promenad langs kusten. borjade langst bort pa en udde och i andan av valparaiso bukten, i fisksamhallet Con Con, och spatserade langs kusten tre timmar till valpos systerstad Vina.
pa vagen at jag fisk pa kocken Alex lilla resaturang med fem bord. hade en lunchkonversation med Eduardo en nisse som jobbade med ett foretag som salde uttrustning till gruvor, varav han darfor bland annat hade varit i europa och i sverige, och just bland sveriges gruvor fasligt langt norrut. vad han dock kom ihag bast var att det stod manniskor och fiskade utanfor slottet i sthlm. det tyckte han om. och forovrigt var allt vin utanfor chile dyrt och pinsamt daligt.
gick vidare och val framme i vina sags solnedgangen ihop med en 78 arig kvinna som berattade att hon varit i santiago ihop med sin dotter, och nu var valdigt trott i benen. nar hennes barbarn kom springandes tog jag bussen och akte hem.
