tillfälligt ute

gar jag in pa natet. har inte sa valldans mycket att gora har sista riktiga arbetsdagen. alla mina sista frukostgaster har chackat ut. och da vart det tomt. men precis nu kom det en lustig trio. en ung kort pojkvasker fran staterna med tva gamla personer i slaptag. potentiell ar den aldre mannen hans far och den aldre annu kvinnan (jag tror vi pratar aldersrekord! kan hon vara narmare 70..?) kanske hans farmor.

har aven varit i vantan pa en kanin. en vit kanin med bruna oron. men han kom aldrig. for han fick inte bli kopt av Karin for Alejandro. han tyckte inte var lampligt med ett kaninbarn i tradgarden, vilket daremot jag och Karin var storsta fansen av. stor besvikelse.

och sen fordriver jag tiden med att foto oviktiga ting. men ibland blir det fulltraff. sa att saga mitt i prick...eller mitt i Iris.... :

Hahaha. ha. Jag pratar i somnen. PA ENGELSKA! Sager det nog om min sprakforvirring har!!? (Jon vandrade in i vart rum och horde mig val artikulerat saga "Is it possible?".....)



Hursom helst.....i blommig skjorta till second hand fynd sitter jag och bearbetar smatankar efter att ha gjort min sista frukost pa Patiperro Hostel.

mina sista gaster var tva systrar fran Tyskland (OOJ vad lange sen det var jag sa Tyskland. holl pa att skriva Alemania. ni forstar vissa ord i engelska har helt bytts ut mot spanska. som nationaliteterna. och maltider! ovan skrev jag forst last desayuno..) som hade "skickats" hit pa rekomendation av den tyska forfattaren Christoph, efter att ha mott honom efter att han akte harifran, Christoph som var har tio veckor. Dar fanns aven tva 24ariga nyexaminerade affars-ingenjorer, aven de tyskar och ett en flicka fran Malaysia och en pojke fran hor och hapna Solomonoarna. stang inte munnen an for denna pojke kunde aven prata svenska. litegranna. han studerar svenska ur en bok for han vill ha ett jobb i Sverige. jag ska sluta tjata om vad overintressanta manniskor jag har traffat har...

jag anvande Bobbys (min "boss" eller "partner" kring valpo walktouren) favoritord for att gora nagot extra med min sista fukost: jag "tweak"-ade den med en chilensk kaka och fruktsallad. kande mig snall. och inte sa ledsen alls faktikst. jag har gjort det dar sa manga ganger nu, det ar dags att gora nagot annat.

men. det var en bra frukost. under gardagen regnade det, var gratt och kallt. idag vaknade jag upp till sol. som sken in genom fornstret till koket. jag hade tid till kaffe i solen och den igenvaxta gatan utanfor mitt hostel var gron av allt regn och solstralarna reflekterades i daggen nar jag gick och kopte brod.

det kandes bra.

"mitt" hostel, Patiperro Hostel (som forovrigt betyder "luffare" i mening av en kringvandrande person) ligger i en sluttande backe med fargglada trappor pa varsin sida om en igenvuxen gata. vid trappornas slut och en korsning av Urriola och Templeman ligger en liten liten LITEN butik pa hornan. dar jobbar en kvinna en tant och tja mannen som nog borde betitlas gubben.

fruktansvart charmerande inkop kan dar ga till pa detta satt:
du kommer in och sager Buenas och ber att fa tva youghurt (i princip allt finns bakom disk sa det blir att prata sig igenom sin shoppingkasse) och ett paket champinjoner. piggt leende men ack omstandigt langsamt  bojer sig mannen ner for att ta fram detta.
pa ett nedklottrat block borjar han skriva ner priset pa var och ett av sakerna. han kommer inte langt for pennan ar trasig. igen. da maste han ropa efter sin dotter eller fru. det tar en liten stund men sen kommer de vaggande med en ny penna. sa priset blir ned skrivet. sen ska miniraknnaren tas fram. langsamt ska priset knappas in och adderas. och jag far ett pris och han far pengar. och sa vaggar han ivag till den andra lilla disken, dar han har vaxel. men val dar framme har han ju forstas glomt bort hur mycket jag skulle fa tillbaks. sa han far ga tillbaks.
 men det var ju himlans massa olika pris som var nedklottrade pa pappret, inte minns vi langre vart vi skrev ner priset for youghurt och champinjoner, nej.
sa da maste hela proceduren upprepas igen. men sen far man ga. ofta med fragan som tog mig veckor att forsta:

lapoed' lleva?

for visst har jag sagt att chilenarna ar lata som attsingen med deras sprak sa ibland kan man knappt urskilja ett ord. tillslut forstod jag att gubbstrutten sa

las puedes llevar? ( direktoversattning: kan du bara med dig de?)

undrandes artigt om det gick bra att ta med sig kassarna sa som han packat de.
och det ar da nar man beger sig som man far det finaste gubbleende illustrerande hans ord om "muchas gracias a ti mi hija" (drektoversattning:tack sa mycket min dotter) sa det ar fantastiskt mycket mer hel vart att ga till hans butik istallet for den andra lite storre minibutiken 30 meter bort.
detta pga av att dar far denna "hija" labbiga kindpussar av agaren med guldringar. dessutom tar han ut hutlosa overpriser nar han vet att normalt folk inte orkar ga ner for kullen och upp for att kopa agg i losvikt.
och att kopa mat har blir alldeles olikt mot hemma nar man just for kopa det mest over disk och styckvis. du kan kopa ett batteri som tas ut i den vanliga plastforpackningen. agg kops i antal och slas in i tidningspapper, liksom olika ostsorter kops i gram eller i skivor du sjalv bestammer och sen far uppskuret. brod finns i tre former i gubbhornan, jag kommer dock aldrig ihag vad de heter sa da gar jag till panaderian, "bageriet".
det basta ar dock att kopa den starka roda sasen, aji, som skulle kunna vara chiles nationalratt pga av dess popularitet och frekventa anvandning. det gor du i hornan ur en glasburk som du far ilagt i en plastpase. det kanns som att kopa en guldfisk.




nedan foljer bilder fran nar jag gick en tre timmars promenad langs kusten. borjade langst bort pa en udde och i andan av valparaiso bukten, i fisksamhallet Con Con, och spatserade langs kusten tre timmar till valpos systerstad Vina.
pa vagen at jag fisk pa kocken Alex lilla resaturang med fem bord. hade en lunchkonversation med Eduardo en nisse som jobbade med ett foretag som salde uttrustning till gruvor, varav han darfor bland annat hade varit i europa och i sverige, och just bland sveriges gruvor fasligt langt norrut. vad han dock kom ihag bast var att det stod manniskor och fiskade utanfor slottet i sthlm. det tyckte han om. och forovrigt var allt vin utanfor chile dyrt och pinsamt daligt.
gick vidare och val framme i vina sags solnedgangen ihop med en 78 arig kvinna som berattade att hon varit i santiago ihop med sin dotter, och nu var valdigt trott i benen. nar hennes barbarn kom springandes tog jag bussen och akte hem.

...av faser. det har paborjats nu. lika bra att borja langt i forvag. avskeded maste tas, men jag foredrar liten smarta under lang tid, an valldans stor smarta under kort tid. plastret ska dras bort langsamt och forsiktigt. sa, tid for humorssvangningar har nu inletts och ena dagen ar allt valldans ledsamt och andra gar jag runt och tittar an mer intensivt i mitt Dockhus och kan inte lata bli att skratta annu mer, annu hogre at vad attans bra man mar har!

sa studierna ska paborjar dar i slutet av augusti, ekonomi och statsvetenskap kommer klia i mitt huvud men Valparaiso har reservplaner for mig. blir livet inte lyckligt i Sveas armar flyger jag min kos tillbaks till Sydamerika och blir rar lararinna i engelska. Valparaiso har aven en plan B i form av den svenska fotografskolan som  inte ligger manga kvarter fran mitt hostel och hem har. sa sa smaningom kommer nog det mesta bli bra anda.

skulle allting braka ihop alldeles sadar illa ska ni dock veta att jag alltid anda kommer klara mig. ni forstar att under denna vistelse har jag skaffat mig maffiakontakter. ett steg (en mellanhand) ifran mig har jag pa ena sidan om mig italienska maffian och pa andra sidan den engelska. forutom att bli lycklig, att lara sig spanska, hur man guidar och lar ut, passar ett ariga smapojkar, skapar reklam och en hemsida, oppnar vinflaskor och hur man kan leva ett liv utanfor europa har jag ocksa lart mig och mottagit informationen om att eliminera en medmanniska skulle inte kosta mig mer an 2000 euros. och den informationen kom fran en rar och varldserfaren fransman som under sin livsresa betett sig omedvetet hyggligt mot en maffiatyp och nu har honom som vanlig bekant. livet ar harligt, fascinernade men ibland hemskt hemskt laskigt.

hursomhelst en sammanfattninge pa vilka underabara och underbart olika typer som kommit i min vag kan bli en sammanfattning senare. men, an aker jag inte imorgon och inte morgonen efterat sa an finns tid for tillvaro har och nu. och fler pics fran min fotogeniska hamn, bildigt och bokstavligt.

sa vi ses!


kram!

vi gar i vantandes tider. jon ar vantande. det ar den existentiella fragan om SVININFLUENSA eller INTE SVININFLUENSA som gackar hans huvud (jag slanger mig med alldeles for avancerad svenska har nu med tanke pa att jag kommunicerar, tanker och drommar endast och endast pa engelska nufortiden. snalla ratta mig om jag gor fatala misstag. sa att jag kan gora mig forstadd nar jag kommer hem!)
och jag foljer hans vantan med spanning, det handlar mer om ett experiment, om en nyfikenhet hur denna panademi fungerar. kan man bli smittad av svininfluensa genom att bli exponerad av den under cirka tva sekunder? svininfluensan huserar namligen, med storsta sannolikhet, i kroppen hos agaren Alejandro.  och det ar en stor kroppshydda han har sa det ar mycket svininfluensa vi har att gora med.  och hans munskydd lyftes upp for att besvara en av Jons fragor, under ca tva sekunder, och Jon kanner sig nu lite svag, sager han. men det kan ocksa vara en laggning for hypokondri som har blommat ut, inte influensan.

trevligt ar dock att kocken Jon har energi nog att laga mat at mig. hor en kniv som gar vild i koket. hoppas champinjonerna inte misstycker. jag misstycker dock inte att fa middagen serverad, som ocksa fungerar som lunch och frukost. om man inte raknar med den torra brodbiten som intogs pa bussen i morse klockan sex nar vi tog bussen hem fran santiago. var hemma vid halv nio och sen sov jag till klockan sex pa kvallen. har tolv timmar pa mig att vanda tillbaks pa dygnet da jag ska gora frukosten pa hostelet imorrn.

vet inte hur det ska ga, med en lugn natt efter en vild natt. en vild natt i santiago.
kan dra det lite kortfattad (for att vara emilie) och sa kommer bilderna imorrn.
forst, var det konsert som gallde. regnet oste ner nar vi traskade mot teatern och mrs Cat Power. blev dock ett matstopp med kyckling, sallad, pommes frittes, brod och Aji (rod stark sas), middag a la chile pa ruffigt stalle.
teatern sag ut som globen borde se ut inuti. alldeles rund som en pingisboll.
tjugo over nio kliver flickan in med band. hur den ganska spada flickan faktikst kan sjunga som hon gor forstar jag inte. och hur hon lyckas nastan annu battre live, tampoco (inte heller). vackert var det med soultonerna och covers pa janis joplin och rolling stones. hur en supersangerska som hon annu kan smyga omkring pa scenen mycket blygt, storre delen av konserten halvt bortvand fran publiken ar intressant. men charmigt ar hennes fa men blyga leenden och att hon lite besvarat inte visste hur hon skulle tacka publiken for appladerna. att dela ut roda rosor och kasta ut lappar med sma tack skrivna pa var ett satt. och faktum ar att hon lyckades palla denna image, den kandes banne mig genuin. en genuint helbra konsert alltsa. det gor mig inget alls att jag var fyra meter fran Thom Yorke under Radiohead konserten, och tva meter fran denna sangprinsessa...

sen tog vi en taxi till Bellavista, med Santiagos flesta barer och klubbar pa ett stalle. det var tisdagkvall och darfor var det basta stallet for att ha tur och hitta oppna stallen med sena oppettider.  vi behovde ju halla oss vakna tills forsta bussen fran santiago till valparaiso gick. klockan sju.
en liten grottbar forsedde oss med drinkar. tva for en betyder intresse fran gringos, sparade pengar och vidriga drinkar. det skoljdes ner med lite ol i kanten och kvallen var paborjad. disskussioner vacklade mellan de tva svenskarna och engelsmannen om livet som varldsresenar, framtiden, nutiden, livet och film.

sen behovde vi en nattklubb. tva sades finnas oppna. en var stangd. den andra var en gayklubb. sa trevligt sa vi och gick in. jag var den enda som behovde betala. darfor var det ocksa en manlig naken gogodansare som motte vara blickar nar vi gick in, samt 60 andra manliga blickar. jag var en av tre tjejer. typ. jag tog pa mig rollen att bejaka kvinnligheten bland all maskulinitet och fick en Cosmopolitan att dricka av Nichlas. sen dansade vi lite. sen traffade vi en Eduardo och en Victor som tittade pa Jon och Nichlas och pratade med mig. De ville veta om mina pojkvanner gillade pojkar. Sen gick Nichlas ivag for att fraga en av de i skiftarbetande gogodansarna om han aven tyckte om flickor, Nichlas forsokte nog se till att aven jag skulle ha roligt. Enligt honom. Jag misstanker mer att han sjalv var ute efter dansaren. Det trodde gogodansarens vakt ocksa, for han skrek FUERA! (UT! BORT!) till stackars vikingen nar han narmade sig honom, men som tur var blev vi inte utkastade. Vi blev uppbjudna till dans istallet. JAG blev. och roat forvirrad blev jag ocksa. mannen var tva decimeter kortare an mig och jag forstod inte alls om han ocksa kommit fel och var den enda pojken som inte gillade pojkar har, eller om han gick via mig for att komma at Jon och Nichlas.
mer tid spenderades pa klubben,allra in i det sista och lampor sattes pa for att blanda vara nattogon. alldeles innan hade samtal inletts med fyra andra taniga pojkar. dessa ville inte lamna oss att spendera vara timmar innan bussavgang pa santiagos gator sa in i en bil hamnade alla och sa akte vi hem till ett hus. innan dess koptes lite flytande konsistens hos "El Clandestino" som pojkarna kallade honom. det blev pengar och varor som utbyttes i osregn genom ett gallerstaket med el landestino i regnstall.
och sa spenderades en timme eller tva i ett mycket mycket litet vardagsrum. i svenska bortskamda vastvarldstermer skulle det mer beskrivas som en hall. vi pratade utbildning. nagon sa att han var grafikdesigner, motfraga fran gringo var "vad inspireras du av for design?", och svar blev "jag gillar din frisyr". sadana meningsfulla konversationer klockan fem pa morgonen.
halv sex kande vi att det var dags att ga. och ga fick vi gora. en pojke visade oss vagen till vag "dar taxis kor forbi". det korde inte ens forbi en vanlig bil. sa vi gick. tillslut kom en taxi. och tillslut kom vi till stationen. val dar haller jag pa att somna staende. mina pojkvanner fokuserade pa mat for att halla sig vakna och klockan halv sju rullade bussen med gringos tillbaks mot Valpo. sista minnet innan jag dog av utmattning for en och en halv timmes aterresa var att jag forsokte svalja lite av pojkarnas brod. uttorkad, aven om jag inte forstod  hur det var mojligt efter en blot, bade bildligt och bokstavligt talat, natt, gick det inte nar saliv inte ens fanns for att hjalpa till.

vad som kandes for en sekund senare, va tidpunkten for nar nagon ruskade mig och jag pa en halv sekund ihop med nichlas och jon plotsligt var ute pa valparaisos gator, i obehagligt starkt solsken. forvirrade, morgondruckna bokstavligt och bildligt talat, och valdigt valdigt trotta stapplade vi hemat. men HEMMA var vi. 

och sahar kan det ga till. jag ska strax stupa i sang igen. och jon ska ut. inga kommentarer.

bilderna imorgon som sagt

ha en frojdefulldag nar ni laser detta!

och sa kram!

vaknade idag av snarkningar. inte mina egna. och inte fran mitt eget rum heller forstod jag till min forvaning, nar jag tog ut oronropparna. jon kan sina saker annars forstar ni. men nej nej, hans badd var tom. dock inte lika forvanande eftersom han gick ut igarkvall for att traffa sin lilla chilenska hjartevan.
nej, snarkningarna kom utifran, fran vardagrummet. somnade jon med sin van i soffan? vanligtvis hittar de en mer gomd plats..
antalet dorrar fran vart lilla rum ar nagot overdimensionerat med tanke pa storleken av inte mer an 15 kvm. vi har tre dorrar. en till dormet bredvid, en till vardagsrummet och en till matrummet. jag smyger ut till koket och tittar pa klockan. tjugo over atta ar den och trots att frukost forvantas serveras klockan nio har inte jon inte borjat forbereda. ar det han som snarkar nu annu hogre utanfor? men nej, inte det nej. det var inte mindre an bossen alejandro sjalv. i svart kostym och rod skjorta har han tydligen spenderat natten pa soffan. fraga mig inte varfor.

jag gar tillbaks till koket och paborjar dukning. en jon traskar in strax darpa och vi bada ar overrens om, nar vi fortfarande forsoker overrosta alejandros snarkningar, att bossen antagligen inte kommer att vakna for att gora hans vanliga shopping for frukosten. sa jon traskar ivag for inkop av agg, apelsiner, brod och ost.
fem i nio slutar snarkningarna och alejandro snubblar in i koket. utan att oppna ogonen fragar han:
- Falta algo?, Saknas nagot?
-No
(till jon): Fuiste para comprar? Gick du och handlade?
-Si.
- Buenorspkpkpzzzzzzz

Sen gick han i somnen till sin ratta sang, forhoppningsvis, tvars over gatan.

Hur som helst. Fejksvininfluensan huserar fortfarande i mig, mat ar inte roligt och somnbehovet slar baby Alekos, som forovrigt tagit sina forsta steg sjalv! Men inte blir det med en tva i taget, max.

De tva veckorna med kort har har spenderats i stralande sol. Det kallas vinter i Chile nar solen ger 20 grader, blomdofter forfoljer dig langs Valpos smala trappor och du upptacker nya sma vagar som leder dig till nya secondhandbutiker. Mitt senaste fynd var en lada, stangd med vaggar pa tre sidor, med en hel sida oppen mot vagen. I ladan, aka secondhand butiken, fanns tre jackor, fyra leksaker, tre bocker, tva trojor och tre kvinnor. Aven om jag inte kopte nagot har jag sallan sett tre kvinnor lett sa innerligt nar jag kikade pa en tygkanin.

Har hjalpt lite mer pa sprakinstitutet och insett att om jag skulle stanna har i Valparaiso skulle jag kanske inte bli rik, men jag skulle banne mig kunna lagga undan pengar. Har blivit erbjuden att undervisa vuxna till hosten och nastkommande vecka var det tankt att jag skulle hjalpa till heltid under en vecka for "english winter camp", tackade dock nej pga av guideturerna. Och det var dessutom for ett annat institutet. Ryktet gar om den barnalskande gringon bland sprakinstituten tydligen.

Forovrigt begav jag och Jon oss till teatro mauri harom veckan for deras drum n bace event. Det var ganska coolt. Om man diggar jattemarionetter (tre meter hoga med var sin manniska vid dess ben styrandes hela filuren plus en fem meters marionett- en ung pojk styrde denna marionett med utseende av en gammal gubbe, allesammans dansande runt bland publiken). Och didjiridoos. Och trapetsartister och capoeiradansare. Med svard och utan. Och trummor och nagra spontana malerisessioner utefter vaggarna, runt "publiken" som ocksa var dar som vanligt kalasfolk och mellan allt detta dansade till relativt klockren drum n bace. Helt okej ovanligt vanlig utgang.

Darefter har vi varit forbi min favorit bar Canaria Bar, dar jag blev satt att tolka mellan en engelsk pojke som "pratade" med en gammal chilensk gubbe fran on Chiloe i sodra Chile. pojken fragde mig om jag kunde fraga gubben om han kunde "beratta nagot om sitt liv".....

Sen gick vi forstas och dansade av oss alla avskedssorger nar den tyska forfattaren  skulle bege sig. Japp christoph har nu akt och sa var det bara tre faglar kvar... Nichlas, Jon och sa jag. Garnjanget. The irongang. Vi har inte kunnat forklara for Jon vad jag och Nichlas menar med det.

Ja..och sa har vi haft guideurer och sa har vi skrivit saker for hemsidan...och sa borjade det regna idag igen. Men hittills hittills, har det varit en trevlig vinter for nagra veckor.....










/ Emilie.

...ar tack och lov inte samma sak som svininfluensa. igar morse nar jag satt dar och humoristiskt beklagade i min feberyra, for visst hade jag feber och allt visade det sig pa sjukan senare, sag jag dock nu att ja skrev att ja misstankte att det hela var fagelinfluensa. men hursomhelst, det ar influensa utan fjadrar och for den delen  trynen jag leker med nu.

med muskelvark, huvudvark, feber (bara jag som borjar nynna pa iprenintrot?) och en hemskt otrevlig hals kunde man ha matt battre. men, lite laskigt, samt overdriviet kandes det igar nar jag behovde ringa SOS International  enligt forsakringsbolaget, innan ja kunde ga till sjukhuset. och sen blev man ju sadar blodigt ynklig nar jag fick traska runt lite for att hitta akuten pa det stora chienska sjukhuset och var gang man fragade efter vagen, dessutom fick hora ^como sientes?^, hur mar du, av en snallt undrande chilenare och da var nara att borja smagrina i sin febertrotthet. aven om ja sen blev utmattat arg eftersom det borde val vara sjalvklart att jag mar daligt nar jag letar efter akuten!!

hur som, gringon blev snabbt omhandertagen, analyserad som influensafall men utan knorr och slapp darmed karantan. och fick vandra hem med recept pa medeciner och utan att betala sa det hela ma ju ha slutat ganska bra anda.

nagra menar att chile ar omgivet av sa manga lampliga berg och darmed skyddas lattare fran smittosjukdomar som svininfluensan, men nichlas chilenska van andres har ju flera vanner med svininfluensan sa skulle den snart inta hostelet skulle jag ju inte bli forvanad.

a andra sidan, jag laste att ni svenskar darhemma ocksa kommer att fa smaka pa det exotiska viruset fran denna kontinent. smittskyddsinstitutet raknar tydligen med att 400 000 svenskar  kommer att smittas innan arets slut....

har sovit 18 timmar i strack, ska satsa pa 18 nya. hors nar vi mar lite battre har.

ta hand om er sa lange.