det skulle vara latt for mig att saga att jag inte hittar hem, men det gor jag, tror jag.




Tog mig fran Salta till San pedro de Atacama ganska odramtiskt. En tant tuppade av av syrebristen over Anderna och en dansk familj med regeringsanstallda foraldrar blev full i sjutton over den argentinska tullen nar de behovde muta sig ut ur landet.

Fick en distinkt hemlangtan vid intradet i mitt dorm i San Pedro men gick ut och trostshoppade mig en ridtur foljande dag och madde battre. Fick sedan det informerat av min nya amerikanska van Kara att min hemlangtan sakert berodde pa det kyliga mottagandet jag fick av den arroganta tyska tjejen. Hon hade nog ratt. Kara akte samma buss som jag till Chile och hon flyttade sedan av en slump in och tog tyskans plats i dormet. Vi mottes aven slumpmassigt till kvallskvisten och kopte med oss empanadas och falafel och efter det blev San Pedro underbart.
Hyrde en cykel foljande dag och tog en ridtur och blev buddie med guiden Ariel och vi galloperade over sanddynor i Death Valley och med min senare icke medvetet utslappta tofs i vinden blev jag en del av attraktionen i dalen, for andra glada turister att fota.
Har hangt med Ariel och kopte igar en tur med sandboarding for hans lilla buisness och traffade hans polare Sebastian med indianguiden Manuel och de har blivit en tillfallig familj. Manuel kommunicerar endast pa spanska och Sebastian och Ariel ar nog de enda engelsktalande chilenare har, och vi tre foredrar att slanga oss med overklass engelska.. Forutom de brittiska turisterna jag sallskapade for middag med Kara haromkvallen och den renodlat fransktalande igarkvall. Sebastian hangde med och det slutade med en kvall med mestadels konversation pa franska, med blandning av spanska och engelska och inslag av tyska, svenska och portugisiska bara for att, allt beroende pa vad som kandes bast for var och en. Intressant.

Backpackers kommer ock gar i mitt dorm, Kara har akt, Stefan (Schtefan..) stannade ett tag och akte samtidigt som taiwanesen som akte innan jag hann morsa pa honom och sen kom den pratglada hollandaren/isralen som imorse aven han hade akt. Istallet flyttade tva braslianare in samtidigt som den blonda svenska stod i minimal pyjamas. Aven det intressant.

Har tvingat mig att aka ivag imorrn till La Serena. Ikvall blir det bbq eller lite livemusik men ska forst ga forbi Ariel och lamna bilder (de som finns kvar, teknikens forbannelse overskugagr mig an da hastbilderna forsvann).

Men tro inte att jag har blivit social och slappt naturnorden i mig, nej nej, aterigen skulle ni se allt som gar att se runt San Pedro!

Hoppas allt ar lika bra hos er

Kram och sa

don't cry for me argentina


pa andra sidan berget där kaktusskogen med de svarta änkorna och paradiset fanns.

señores y señoritas,

jag tror jag behover visa livstecken aterigen.

har har jag gatt med huvudet i det bla bade bokstavligt och bildligt nagra dagar, har i Salta har jag namligen gjort utflykter ovanfor molnen.

det blev 23 timmar halvrolig bussresa till Salta och val framme insag jag att en annan visst skulle fastna har, men inte alls av egen vilja till en borjan. som jag befarade ar det nagra andra manniskor som ska till Chile  ocksa, sa bussarna var fulla, sa det blev att boka in sig hela fyra natter i i Salta la linda (linda=vacker). men tur banne mig var val det! Salta och dess grannar av berg, saltoknar, regnskog och overkliga sma byar langt bortanfor berg och smala serpentinvagar borjar jag inse masta vara en av anledningarna for den har resan. jag tror nog allt, paron, fd arbetskamrater och vanner,att jag skulle se till att bege mig till chile for att aven upptacka argentina...

men tur var val aven att det inte blev att visa livstecken forsta dagen. da hade mina ord visat pa frustration,  ilska och allman forvirrad beslutsangest kring min resrutt, nar jag insag att har skulle jag inte komma har ifran sa fort somjag onskat. inte heller skulle det bli bolivia, da skulle min resrutt och ankomst till chile forsenas annu mer. men som sagt, nu skulle jag inte ha velat fastna nagan annanstans an har.

jag kan bocka av foljande pa upplevelselistan:

flerfargade berg i lila, gront, rott och blatt.
kaktusskogar med tusentals kaktusar
saltoknar med snotackta berg i bakgrunden
lamadjur, vildasnor, bergsgatter, asatande faglar
4000 meters toppar (man fick lite ont i huvudet, ja. de som inte tuggade kokablad vill saga)
Punamarca, den genuina gamla incabyn inramad av rosa och lila berg med glada gamlingar och barn i sallskap av argentinska hippies
Cochi, den vita byn med det tysta torget, den porlande lugna floden, susande trad och upplysta glantor av mjukt solljus som sakert fler an jag skulle kunna tanka sig att definiera som ens bild av paradiset
serpentinvagar i Anderna som varierar fran mjuka bergskedjor, till stortande stup, med djupa dalar, vida oknar, regnskog gamla smala hoga broar och sma enstaka, isolerade gamla incabyar med en handfull invanare dar vagarna standigt ar oversvammade eller halvt blokerade av ras.

for att fa till allt detta pa tva dagar kravdes tva 15 timmars utflykter pa snirklande vagar, obefintliga och darmed timmar av hart stotande underlag i oknen och i ena stunden regn och kallt i andra stunden stekande hetta. som tur var sallskapades man dock av bade doktorer, ingenjorer, proffessorer och matematikgenier (alla under 27 vilket gav en skon prestationsangest) vilket kandes tryggt, och framforallt oerhort roligt da alla var ganska orginella karaktarer fran spanien, osterrike, israel, frankrike, brasilen och argentina. var darfor helt okej med bbq och dans som avslutning pa intensiva dygn.

tillsist, jag gillar inte teknikens under och teknikens under gillar inte mig, jag har tva mobiler och tre simkort och inget fungerar. det blir inte heller bilder forran ikvall, om ni har tur.

saknar er inte, men langtar efter flera. karlek i mangd som vanligt.



( till Anonym: jamen visst var det for lustigt att en Sara B kilade forbi i det svettiga dansvimlet pa La Bomba i Buenos Aires. Annu mer lustigt var att hon rakade vara god bekant till just de argentinarna vi bekantat oss med under samma kvall. varlden ar trots allt liten, hur man an forsoker fly.
Syster: det ar mojligtvis dig jag kan tanka mig att erkanna att jag saknar
Smisket: jag har inte behovt anvanda mig av mina livlinor, nej.
Malle: tycker inte att Tonys citat klar dig sa ar skont att hora. jag ar rod, inte brun (kineser erbjuder mig solkram...), lycklig, inte langre radd och inspirerad. Insupa ar liksom forra tripen ett uttjatat ord... fortsattning foljer.
Strulet: resan gick bra men var valldans lang utan ert sallskap...ta hand om er i Riofor bovelen!)

so long

     

  om en timme beger vi oss ifran  buenos aires.  pa vagen hem fran kattparken slog det mig att jag verkligen kommer att sakna den har staden. ak hit ni andra, vet ja!

mina sallskapsdamer ville spendera dagen solandes ,sa de gick bort till hundparken. jag sjalv hade arenden att utratta. en fungerande mobil och en fungerande solkram stod pa shoppinglistan.  vid mobilkopet tror jag nu att jag gett argentinarna ratten att avlyssna och forflja mig for det var en himlans massa byrokrati och samtal som skulle avklaras fran saljarens sida innan jag fick min nya mycket billiga, icke-frana mobil ( gamla mobilen pajja nar jag skulle ladda den..).
darefter blev det research infor mitt framtida resande, hur jag tar mig fran argentina till chile. jag hatar att  bussar kan fa ga tre ganger i veckan och inte dagligen. pga av detta pahitt funderar jag pa att ta en avstickare till bolivia  innan chile, kanske okar jag da ocksa chanserna att fa sova inomhus och inte pa gatan i san pedro. verkar vara andra resenarer dar namligen.
ar dock ett  fan av direktbussar, kanske kommer det inte bli sa manga byten igenom argentina, kanske bara ett.
 efter insamlandet av denna information begav jag mig till kattparken,  min favoritpark som luktar regnskog och huserar valldans massa vilda vackra katter som strovar omkring, sover och gor andra kattsaker  overallt i parken. kanns som en disneyfilm och pga av ovan har jag dopt den till kattparken.  de solande flickornas park ar motsvarande full med massa hundar, dock tama.

nu ska mitt sallskap av empanadas atas upp for att ersattas av mer kvalitativt sallskap-flicksen ar tillbaka.

da jag dessa dagar utnyttjat gratis internet pa hostelet ha r det blivit mkt mer frekvent uppdaterande an jag tankt, nu borjar dock resandet i sin bokstavliga betydelse sa nu far vi se nar nasta langa oforstaeliga meningar blir skrivna (jag kan inte hjalpa det, maria.).

ta hand om er.

emilie. 

(om ni vill ha ngt att lasa sa lange rekommenderar jag min trio till sallskaps blogg www.princessconsuelabananahammock.blogg.se. om ni har ork att skriva in det i weblasaren vill saga. kanske kommer ocksa de lagga upp ngr bilder fr den fantastiska sista kvallen vi hade igar med trummor, svett, ol i literglas, dansanta argentinare och gladmusik sa det bokstavligen sjong om det (ni Underbara Barn som brukar hanga pa bar Pipers skulle trivts ypperligt).    

bevis pa att jag ar dar jag ar.


entiendo un poco (buenos aires todavía )

nya erfarenheter for en halvsjuk (jag ar inte sa vaxelvarm som jag trodde) mli i en 35gradig underbar storstad;

promenad i mil (uppskattat satt att se ett nytt stalle),
empanadas (med kott var godast),
casa rosada (nagan som sett evita?),
livet som tolk (caroline, maria och lisa liksom jag sjalv overskattar i multum mina spanska kunskaper, men jag fortsatter att oversatta for namnda vad apotekare/taxichaufforer/servitorer och andra argentinare sager),
KOTT (kott pa riktigt alltsa),
argentinska fotbollsmatcher (uppenbarligen overlevde jag. trots fyra timmar i stekande sol i 35 gradig varme bland 200 000 andra manniskor),
viggo mortensen (bildbevis finnes),
maradona (bildbevis finnes) och

en spirande karlek for den staden som kallas buenos aires med dess vackra manniskor, blandning av spanska kolonialbyggnader och hoghus, tradbekladda gator och parker och mat-och nojeskultur (avslutar man middagen innan tolv och gar ut innan tva ar man ensam om det).

lite sa.

ger er bilder innan bussen aker till iguzúfallen pa tisdagkvall.

karlek pa karleksdagen till er alla.




no entiendo (buenos aires)

Da mobilnatet och jag inte har sarskilt mycket overs till att skapa oss en hallbar relation mellan oss bada far jag meddela pa detta personliga sattet att jag lever och befinner mig i BA. mar bra gor jag varannan sekund beroende pa om jag fokuserar pa varmen, de milda vindarna, solen i ansiktet eller pa att jag nu ar upp i antalet av 38 vakna timmar.

var dock tvungen att ge mig ut en stund runt kvarteret efter att jag anlant till hostelet. laga hus, vackra men ack slitna kvarter och mycket hippa manniskor gor att mina forsta intryck av buenos far tummen upp. en promenix i fa klader, en cerveza chiquita och lite insupande av ovan beskrivna Palermo gor aventyrerskan nojd och glad. mindre glad gor jag argentinarna genom att envisas med att prata spanska men an sa lange gick det vagen bade med taxichaffisen och servitrisen.

om ngn oroar sig over min tillfalliga ensamhet kan jag informera om att det gar utmarkt bra nar man farchilenska/norska grannar pa plan och svenska roomates..

saknar dock en och annan redan. puss.

say a little prayer no 2 [london]

Jag sitter nu och forsoker hantera den smarre chocken att jag trots allt tycks hinna med planet till argentina. nar man i vatt och torrt forvantar sig det varsta i allt kravs det alltid lite tid att bearbeta nar saker faktiskt gar vagen. har dock fortfarande en hiskelig resfeber sa nu blir det nya mentala forberedelser. och praktiska. det forsta jag namligen behover gora pa plats i argentina ar att fa tag pa pengar, ratt sorts pengar. insag namligen alldeles inte alls lagom i tid pa arlanda att forex har gett mig pengar for semester i mexiko, inte argentina. sa mycket for den servicen pa deras huvudkontor...

men nog om mig och mer om er. familjen, vannerna och slakten, nara och kara, gamla, nya och kanske blivande bekantskaper: adjo! vi ses om nagra veckor och hors antagligen innan dess. var radda om er hela bunten!

maste aven rikta ett alldeles speciellt "farval" till nagra speciella froknar. tva numera londinnor som jag just nu i denna stund befinner mig i samma stad som, vilket jag inte gjort med dem bada pa lange. det varker i hjartat att jag ar sa nara er men snart sa langt borta aterigen, samt att jag denna gang far ge mig ivag pa aventyr utan er!

nu ar det dags att vrida uppmarksamheten till mitt bagage istallet, eftersom jag precis informerades dramatiskt om att "baggage left unattended will be removed and destroyed".

over and out och framforallt massa karlek.


[I couldn't help it, didn't stop it, couldn't help it!]

RSS 2.0