santiago by night.
vi gar i vantandes tider. jon ar vantande. det ar den existentiella fragan om SVININFLUENSA eller INTE SVININFLUENSA som gackar hans huvud (jag slanger mig med alldeles for avancerad svenska har nu med tanke pa att jag kommunicerar, tanker och drommar endast och endast pa engelska nufortiden. snalla ratta mig om jag gor fatala misstag. sa att jag kan gora mig forstadd nar jag kommer hem!)
och jag foljer hans vantan med spanning, det handlar mer om ett experiment, om en nyfikenhet hur denna panademi fungerar. kan man bli smittad av svininfluensa genom att bli exponerad av den under cirka tva sekunder? svininfluensan huserar namligen, med storsta sannolikhet, i kroppen hos agaren Alejandro. och det ar en stor kroppshydda han har sa det ar mycket svininfluensa vi har att gora med. och hans munskydd lyftes upp for att besvara en av Jons fragor, under ca tva sekunder, och Jon kanner sig nu lite svag, sager han. men det kan ocksa vara en laggning for hypokondri som har blommat ut, inte influensan.
trevligt ar dock att kocken Jon har energi nog att laga mat at mig. hor en kniv som gar vild i koket. hoppas champinjonerna inte misstycker. jag misstycker dock inte att fa middagen serverad, som ocksa fungerar som lunch och frukost. om man inte raknar med den torra brodbiten som intogs pa bussen i morse klockan sex nar vi tog bussen hem fran santiago. var hemma vid halv nio och sen sov jag till klockan sex pa kvallen. har tolv timmar pa mig att vanda tillbaks pa dygnet da jag ska gora frukosten pa hostelet imorrn.
vet inte hur det ska ga, med en lugn natt efter en vild natt. en vild natt i santiago.
kan dra det lite kortfattad (for att vara emilie) och sa kommer bilderna imorrn.
forst, var det konsert som gallde. regnet oste ner nar vi traskade mot teatern och mrs Cat Power. blev dock ett matstopp med kyckling, sallad, pommes frittes, brod och Aji (rod stark sas), middag a la chile pa ruffigt stalle.
teatern sag ut som globen borde se ut inuti. alldeles rund som en pingisboll.
tjugo over nio kliver flickan in med band. hur den ganska spada flickan faktikst kan sjunga som hon gor forstar jag inte. och hur hon lyckas nastan annu battre live, tampoco (inte heller). vackert var det med soultonerna och covers pa janis joplin och rolling stones. hur en supersangerska som hon annu kan smyga omkring pa scenen mycket blygt, storre delen av konserten halvt bortvand fran publiken ar intressant. men charmigt ar hennes fa men blyga leenden och att hon lite besvarat inte visste hur hon skulle tacka publiken for appladerna. att dela ut roda rosor och kasta ut lappar med sma tack skrivna pa var ett satt. och faktum ar att hon lyckades palla denna image, den kandes banne mig genuin. en genuint helbra konsert alltsa. det gor mig inget alls att jag var fyra meter fran Thom Yorke under Radiohead konserten, och tva meter fran denna sangprinsessa...
sen tog vi en taxi till Bellavista, med Santiagos flesta barer och klubbar pa ett stalle. det var tisdagkvall och darfor var det basta stallet for att ha tur och hitta oppna stallen med sena oppettider. vi behovde ju halla oss vakna tills forsta bussen fran santiago till valparaiso gick. klockan sju.
en liten grottbar forsedde oss med drinkar. tva for en betyder intresse fran gringos, sparade pengar och vidriga drinkar. det skoljdes ner med lite ol i kanten och kvallen var paborjad. disskussioner vacklade mellan de tva svenskarna och engelsmannen om livet som varldsresenar, framtiden, nutiden, livet och film.
sen behovde vi en nattklubb. tva sades finnas oppna. en var stangd. den andra var en gayklubb. sa trevligt sa vi och gick in. jag var den enda som behovde betala. darfor var det ocksa en manlig naken gogodansare som motte vara blickar nar vi gick in, samt 60 andra manliga blickar. jag var en av tre tjejer. typ. jag tog pa mig rollen att bejaka kvinnligheten bland all maskulinitet och fick en Cosmopolitan att dricka av Nichlas. sen dansade vi lite. sen traffade vi en Eduardo och en Victor som tittade pa Jon och Nichlas och pratade med mig. De ville veta om mina pojkvanner gillade pojkar. Sen gick Nichlas ivag for att fraga en av de i skiftarbetande gogodansarna om han aven tyckte om flickor, Nichlas forsokte nog se till att aven jag skulle ha roligt. Enligt honom. Jag misstanker mer att han sjalv var ute efter dansaren. Det trodde gogodansarens vakt ocksa, for han skrek FUERA! (UT! BORT!) till stackars vikingen nar han narmade sig honom, men som tur var blev vi inte utkastade. Vi blev uppbjudna till dans istallet. JAG blev. och roat forvirrad blev jag ocksa. mannen var tva decimeter kortare an mig och jag forstod inte alls om han ocksa kommit fel och var den enda pojken som inte gillade pojkar har, eller om han gick via mig for att komma at Jon och Nichlas.
mer tid spenderades pa klubben,allra in i det sista och lampor sattes pa for att blanda vara nattogon. alldeles innan hade samtal inletts med fyra andra taniga pojkar. dessa ville inte lamna oss att spendera vara timmar innan bussavgang pa santiagos gator sa in i en bil hamnade alla och sa akte vi hem till ett hus. innan dess koptes lite flytande konsistens hos "El Clandestino" som pojkarna kallade honom. det blev pengar och varor som utbyttes i osregn genom ett gallerstaket med el landestino i regnstall.
och sa spenderades en timme eller tva i ett mycket mycket litet vardagsrum. i svenska bortskamda vastvarldstermer skulle det mer beskrivas som en hall. vi pratade utbildning. nagon sa att han var grafikdesigner, motfraga fran gringo var "vad inspireras du av for design?", och svar blev "jag gillar din frisyr". sadana meningsfulla konversationer klockan fem pa morgonen.
halv sex kande vi att det var dags att ga. och ga fick vi gora. en pojke visade oss vagen till vag "dar taxis kor forbi". det korde inte ens forbi en vanlig bil. sa vi gick. tillslut kom en taxi. och tillslut kom vi till stationen. val dar haller jag pa att somna staende. mina pojkvanner fokuserade pa mat for att halla sig vakna och klockan halv sju rullade bussen med gringos tillbaks mot Valpo. sista minnet innan jag dog av utmattning for en och en halv timmes aterresa var att jag forsokte svalja lite av pojkarnas brod. uttorkad, aven om jag inte forstod hur det var mojligt efter en blot, bade bildligt och bokstavligt talat, natt, gick det inte nar saliv inte ens fanns for att hjalpa till.
vad som kandes for en sekund senare, va tidpunkten for nar nagon ruskade mig och jag pa en halv sekund ihop med nichlas och jon plotsligt var ute pa valparaisos gator, i obehagligt starkt solsken. forvirrade, morgondruckna bokstavligt och bildligt talat, och valdigt valdigt trotta stapplade vi hemat. men HEMMA var vi.
och sahar kan det ga till. jag ska strax stupa i sang igen. och jon ska ut. inga kommentarer.
bilderna imorgon som sagt
ha en frojdefulldag nar ni laser detta!
och sa kram!
och jag foljer hans vantan med spanning, det handlar mer om ett experiment, om en nyfikenhet hur denna panademi fungerar. kan man bli smittad av svininfluensa genom att bli exponerad av den under cirka tva sekunder? svininfluensan huserar namligen, med storsta sannolikhet, i kroppen hos agaren Alejandro. och det ar en stor kroppshydda han har sa det ar mycket svininfluensa vi har att gora med. och hans munskydd lyftes upp for att besvara en av Jons fragor, under ca tva sekunder, och Jon kanner sig nu lite svag, sager han. men det kan ocksa vara en laggning for hypokondri som har blommat ut, inte influensan.
trevligt ar dock att kocken Jon har energi nog att laga mat at mig. hor en kniv som gar vild i koket. hoppas champinjonerna inte misstycker. jag misstycker dock inte att fa middagen serverad, som ocksa fungerar som lunch och frukost. om man inte raknar med den torra brodbiten som intogs pa bussen i morse klockan sex nar vi tog bussen hem fran santiago. var hemma vid halv nio och sen sov jag till klockan sex pa kvallen. har tolv timmar pa mig att vanda tillbaks pa dygnet da jag ska gora frukosten pa hostelet imorrn.
vet inte hur det ska ga, med en lugn natt efter en vild natt. en vild natt i santiago.
kan dra det lite kortfattad (for att vara emilie) och sa kommer bilderna imorrn.
forst, var det konsert som gallde. regnet oste ner nar vi traskade mot teatern och mrs Cat Power. blev dock ett matstopp med kyckling, sallad, pommes frittes, brod och Aji (rod stark sas), middag a la chile pa ruffigt stalle.
teatern sag ut som globen borde se ut inuti. alldeles rund som en pingisboll.
tjugo over nio kliver flickan in med band. hur den ganska spada flickan faktikst kan sjunga som hon gor forstar jag inte. och hur hon lyckas nastan annu battre live, tampoco (inte heller). vackert var det med soultonerna och covers pa janis joplin och rolling stones. hur en supersangerska som hon annu kan smyga omkring pa scenen mycket blygt, storre delen av konserten halvt bortvand fran publiken ar intressant. men charmigt ar hennes fa men blyga leenden och att hon lite besvarat inte visste hur hon skulle tacka publiken for appladerna. att dela ut roda rosor och kasta ut lappar med sma tack skrivna pa var ett satt. och faktum ar att hon lyckades palla denna image, den kandes banne mig genuin. en genuint helbra konsert alltsa. det gor mig inget alls att jag var fyra meter fran Thom Yorke under Radiohead konserten, och tva meter fran denna sangprinsessa...
sen tog vi en taxi till Bellavista, med Santiagos flesta barer och klubbar pa ett stalle. det var tisdagkvall och darfor var det basta stallet for att ha tur och hitta oppna stallen med sena oppettider. vi behovde ju halla oss vakna tills forsta bussen fran santiago till valparaiso gick. klockan sju.
en liten grottbar forsedde oss med drinkar. tva for en betyder intresse fran gringos, sparade pengar och vidriga drinkar. det skoljdes ner med lite ol i kanten och kvallen var paborjad. disskussioner vacklade mellan de tva svenskarna och engelsmannen om livet som varldsresenar, framtiden, nutiden, livet och film.
sen behovde vi en nattklubb. tva sades finnas oppna. en var stangd. den andra var en gayklubb. sa trevligt sa vi och gick in. jag var den enda som behovde betala. darfor var det ocksa en manlig naken gogodansare som motte vara blickar nar vi gick in, samt 60 andra manliga blickar. jag var en av tre tjejer. typ. jag tog pa mig rollen att bejaka kvinnligheten bland all maskulinitet och fick en Cosmopolitan att dricka av Nichlas. sen dansade vi lite. sen traffade vi en Eduardo och en Victor som tittade pa Jon och Nichlas och pratade med mig. De ville veta om mina pojkvanner gillade pojkar. Sen gick Nichlas ivag for att fraga en av de i skiftarbetande gogodansarna om han aven tyckte om flickor, Nichlas forsokte nog se till att aven jag skulle ha roligt. Enligt honom. Jag misstanker mer att han sjalv var ute efter dansaren. Det trodde gogodansarens vakt ocksa, for han skrek FUERA! (UT! BORT!) till stackars vikingen nar han narmade sig honom, men som tur var blev vi inte utkastade. Vi blev uppbjudna till dans istallet. JAG blev. och roat forvirrad blev jag ocksa. mannen var tva decimeter kortare an mig och jag forstod inte alls om han ocksa kommit fel och var den enda pojken som inte gillade pojkar har, eller om han gick via mig for att komma at Jon och Nichlas.
mer tid spenderades pa klubben,allra in i det sista och lampor sattes pa for att blanda vara nattogon. alldeles innan hade samtal inletts med fyra andra taniga pojkar. dessa ville inte lamna oss att spendera vara timmar innan bussavgang pa santiagos gator sa in i en bil hamnade alla och sa akte vi hem till ett hus. innan dess koptes lite flytande konsistens hos "El Clandestino" som pojkarna kallade honom. det blev pengar och varor som utbyttes i osregn genom ett gallerstaket med el landestino i regnstall.
och sa spenderades en timme eller tva i ett mycket mycket litet vardagsrum. i svenska bortskamda vastvarldstermer skulle det mer beskrivas som en hall. vi pratade utbildning. nagon sa att han var grafikdesigner, motfraga fran gringo var "vad inspireras du av for design?", och svar blev "jag gillar din frisyr". sadana meningsfulla konversationer klockan fem pa morgonen.
halv sex kande vi att det var dags att ga. och ga fick vi gora. en pojke visade oss vagen till vag "dar taxis kor forbi". det korde inte ens forbi en vanlig bil. sa vi gick. tillslut kom en taxi. och tillslut kom vi till stationen. val dar haller jag pa att somna staende. mina pojkvanner fokuserade pa mat for att halla sig vakna och klockan halv sju rullade bussen med gringos tillbaks mot Valpo. sista minnet innan jag dog av utmattning for en och en halv timmes aterresa var att jag forsokte svalja lite av pojkarnas brod. uttorkad, aven om jag inte forstod hur det var mojligt efter en blot, bade bildligt och bokstavligt talat, natt, gick det inte nar saliv inte ens fanns for att hjalpa till.
vad som kandes for en sekund senare, va tidpunkten for nar nagon ruskade mig och jag pa en halv sekund ihop med nichlas och jon plotsligt var ute pa valparaisos gator, i obehagligt starkt solsken. forvirrade, morgondruckna bokstavligt och bildligt talat, och valdigt valdigt trotta stapplade vi hemat. men HEMMA var vi.
och sahar kan det ga till. jag ska strax stupa i sang igen. och jon ska ut. inga kommentarer.
bilderna imorgon som sagt
ha en frojdefulldag nar ni laser detta!
och sa kram!
Kommentarer
Trackback
