tillfälligt ute

 

              
















Iallafall, andra dagen tog vi en buss ut till Maipu och hyrde cyklaroch trampade runt till olika vingardar for smakprovning. En ganska stor vingard forst som aven exporterar, Trapisch, sedan en mindre, gammal vingard med produktion i liten skala och darefter en ganska fancy, halvstor vingard, di Tomassi, hann vi med. Varje vingard hade rundtur och sedan smakprovning av flera viner, for struntsummor. Fin lunch och mer vin intogs och nar vi satte oss pa cyklarna i slutet av dagen for att cykla till en ekologisk vingard funderade jag i mitt stilla sinne hur den cyklande balansakten egentligen skulle ga. I hogljutt sinne diskuterade vi faktumet att denna aktivitet skulle franta tyskens faktiska korkort samt mitt framtida, i vara hemlander. Och mojligen har, om en polis nu skulle svanga forbi.

Och vem banne mig tror ni inte kor forbi pa den annars obebilade vagen?? Visst ar det herr och herr potatisgris.  Nar de vinkar in oss lite snallt och kliver ut sin bil och jag far saga till mig att fokusera lite  fick jag ocksa saga till oss bada att forsoka lugna ner oss. Det var en nervos tysk och en svensk som sa hola till polisen nar de stegade fram till oss och vara cyklar. Men, det var lattade och sannerligen uppsluppna europeer som vande sin cyklar och cyklade tillbaka. Poliserna ville namligen inte mer an hora sig for vart vi var pa vag och nar vi namnde vingarden var de vanliga nog att ringa upp denna vingard for att se om den fortfarande var oppen. Vilken den inte var, sa da slapp vi cykla dit i onodan och begav oss till en sprit och chocklad fabrik istallet. Efter att ha bockat och bugat och tackat for hjalpen och de skrattat och vinkat adjo fran sin polisbil.... Trevliga saker til ordningsman de dar argentiska poliserna ma jag saga.







Men ack, dagen var langt ifran slut klockan sju nar vi rullade in med cyklarna till uthyrningen. For uthyraren var inte mindre an Mr Hugo, en man med ett sannerligen stort hjarta. Alla som den dagen hyrt cyklar hos honom beordrades namligen att sitta ner och ta for sig av hans vin. Och tog man inte for sig hade han snart hallt upp vin at en, och strax darpa ett nytt glas och ytterligare ett  och sadar spenderade vi tre timmar till, bland en grek, tva danskar, tva engelsman, en peruan och en spanjorska. Runda under fotterna blev hela bunten, papegojan som harmade allas skratt (men inte gjorde ett ljud forran efter tva timmar da han/hon "lart sig" skratten??) hamnade pa en bild som kanske kan symbolisera vart kvallen tog vagen efter ett tag. Tillsammans sag vi dock till att alla kom in till Mendoza nar vi akte med samma buss hem, med rundare fotter an bussens hjul. Det var en genial man eller kvinna som kom pa det dar med vinprovnng och cykeluthyrning.





Sen var den vistelsen slut i Mendoza. Men det var dags for Jon att forlanga sitt visum. Han hade fatt mersmak for cyklar efter var tur mellan Santiago och Valparaiso och hade bestamt sig for att korsa anderna till Mendoza med cykel. Ca  500 mil. Hojden och vintervadret kravde proffessionell kladsel som han catwalkade for "familjen" pa hostelet dagen innan. Se sota bilder nedan.




Sen han akte har vi inte hort ett ljud. Idag ar det tankt att han ska komma tillbaks. Gor han inte det kommer vi befara det varsta och vanta oss en ihjalfrusen Jon i Anderna. Hushallerska senora Maria gillar inte alls hans pahitt och har inte lugnats alls av att han har min mobil utifall nagot skulle handa. Jag daremot tar jag for givet att han glad och visaforlangd kommer att trampa rakt in i vart pannkaksparty i eftermiddag, eftersom vi inte har mottagit nagra nodsignaler. A andra sidan kan man ju ifragasatta min mobils tackning i de hoga bergen nar jag inte ens har tackning pa hostelet......




Sen har inte sa mycket annat hant. Nagon till guidetur har jag haft, en betraktelse har jag skrivit for hemsidan var (se blogg pa www.valparaisowalks.com), en annan artikel planeras och mer marknadsforing har vi utovat for var tur och hemsida.
Dartill fick jag och Jon en ny fin mobel till vart rum, en relativt nodvandig ny pryl, och vi fortsatter att satta upp nya ting pa var valparaiso wall i var trevliga skokartong till rum.

Och sen forstas, fick en annan lite post. Matrial for valet tll eu parlamentet.
Det var dock ett hiskeligt ordentligt projekt de kravde av mig med dubbla vittnen och sjutton kuvert som skulle laggas i varann med vittnenas narvaro och jag vet inte vad. En tysk och en hollandare fick dock aran att intyga min akthet samt for att  posera for demokratin...


abrazos por todos, carinos!