crack the wind
en och en halv timme kvar av tredje arbetspasset. nagra hundra tusen pesos i brostfickan pa min 500 pesos troja fran second hand shopen nere vid plaza anibal pinto.
irlandare, danskar, tyskar, spanjorer, amerikanare har checkats in och jag har gjort toasts, levererat kartor och vagbeskrivningar och plockat undan efter min "chefsfamilj" som ar rorigare an gasterna tillsammans. har dock aven jag gjort mina tabbar som sig bor av en nalle puh i arbetslivet men inte varre an att allt har lost sig utan alltfor mycket magont eller alltfor manga overhangande amerikanska stamningar.
hade igar en ledig dag mellan de roterande arbetspassen i veckan da spanskalektioner med privatlararen kirrades, liksom forsakring och andra nodvandigheter som farg och penslar inhandlades. det ska malas stenar, nagot maste man sla ihjal dotiden pa arbetet med nar inte energin racker till att lasa hamlet pa engelska.
det ar dock mycket som ar valldans massa mer krangligt har, tex detta kop av vattenavstotande farg. fanns varken i kontorsbutiker, leksaksaffarer eller fargaffarer men det sistnamnda blev forovrigt en finfin utmaning for min dagisniva av spanska. detta med tanke pa att jag knappt skulle klara av att kopa farg i en svensk butik, och vilket heller inte lyckades har. det far helt enkelt fortsatta att inte regna, utan bara vara kallt. valpo far snart besok av hosten sa mina attitalsrariteter till trojor som inhandlats kommer att anvandas flitigt.
livskvaliten fortsatter inta mig med nagra fa avbrott av irritationen att ens medarbetare inte har laslig handstil, att min engelska ror sig mot en irlandsk dialekt med amerikanst vokabular och spansk brytning,
OCH KANSKE var det ett snedtraffande straff fran ovan, nar jag vagade klaga i denna tillvaro, som gav upphov till att jag igar dar avbrots abrubt.
jag minns inte langre hur jag kom ut pa gatan, om det var nagon som kom inspringandes eller om ringklockan ringde hetsigt, men val dar mots jag av nagra personer jag forst inte kunde avgora om de var turister eller chilenare. tittar till hoger och nedanfor de tre trappstegen som avbryter trottoaren pa sina stallen i var gatas backe ligger en kvinna med fotterna i trappan och resten av kroppen, pa mage, pa den platta delen av trottaren. en aldre man sitter bredvid. men han tycks inte lida av den blodforlust som kvinnan daremot visade pa. forstar inte om de egentligen vill ha en spansktalande person sa jag springer fram till kvinnan som jag da ser borjar rora pa huvudet och en hand, ser mer blod, och spurtar in och hamtar bossen alejandro pa ovanvaningen. jag far fram 'accidente en la calle' och aven alejandro och hela hans kroppshydda far nerfor trappan igen. val bland mannsikorna farstar jag att ingen av dem pratar engelska, vilket darmed detta kanadensiska par gor. en fransos far fram informationen om ett ran och fyra killar, vilket far mig och alejandro att spurta in igen. en efter vatten och annat forvirrat nodvandigt och en efter polis och ambulans.
den aldre mannen Darcy forklarar sen att fyra killar kom springandes och drog omkull hans fru Katheryn for att ta hennes vaska men att han sedan lyckades dra tillbaks den. det slutade i att han foll omkull lite halvt och Katheryn foll mer handlost, men att pojkarna sprang vidare utan 2000 dollars kameror.
Katheryn visade sig sen ha inte alltfor djupa sar i ansiktet, kaken var inte bruten utan bara "crocked", dramatiken fortsatte istallet sen for 20 minuter under en period hon stallde samma fragor om och om igen var 60e sekund. en annan som fick svara pa dessa fragor om och om igen (vad har hant? har jag blivit ranad? var ar jag? vad har hant? har jag blivit ranad? var ar jag?...) var radd att har hade den 68 ariga damen fallit verkligt handlost, framfor allt nar hon fortfarande en halv timme efter ranet blev forvanad over att hon skulle aka hem imorgon (idag), vilket den piggare Darcy informerat mig om, och da inte heller tycktes ha en aning om vart "hem" var nagonstans..
Jag avbojde darefter polisen och Alejandros forfragan om att folja med paret till sjukhuset och skickade en mer stabil spansktalande Jon med dem. Han rapporterade dock sen att de ganska snabbt repade sig och aterfick minne och halsa, valde att aka till hotellet efter att besokt sjukhus mkt kort och dar slutade dramatiken och jag hoppas att det ar for gott. Intorkade sma blodpolar utanfor porten matchar inte Patiperro Hostels andra roda farger alls...
irlandare, danskar, tyskar, spanjorer, amerikanare har checkats in och jag har gjort toasts, levererat kartor och vagbeskrivningar och plockat undan efter min "chefsfamilj" som ar rorigare an gasterna tillsammans. har dock aven jag gjort mina tabbar som sig bor av en nalle puh i arbetslivet men inte varre an att allt har lost sig utan alltfor mycket magont eller alltfor manga overhangande amerikanska stamningar.
hade igar en ledig dag mellan de roterande arbetspassen i veckan da spanskalektioner med privatlararen kirrades, liksom forsakring och andra nodvandigheter som farg och penslar inhandlades. det ska malas stenar, nagot maste man sla ihjal dotiden pa arbetet med nar inte energin racker till att lasa hamlet pa engelska.
det ar dock mycket som ar valldans massa mer krangligt har, tex detta kop av vattenavstotande farg. fanns varken i kontorsbutiker, leksaksaffarer eller fargaffarer men det sistnamnda blev forovrigt en finfin utmaning for min dagisniva av spanska. detta med tanke pa att jag knappt skulle klara av att kopa farg i en svensk butik, och vilket heller inte lyckades har. det far helt enkelt fortsatta att inte regna, utan bara vara kallt. valpo far snart besok av hosten sa mina attitalsrariteter till trojor som inhandlats kommer att anvandas flitigt.
livskvaliten fortsatter inta mig med nagra fa avbrott av irritationen att ens medarbetare inte har laslig handstil, att min engelska ror sig mot en irlandsk dialekt med amerikanst vokabular och spansk brytning,
OCH KANSKE var det ett snedtraffande straff fran ovan, nar jag vagade klaga i denna tillvaro, som gav upphov till att jag igar dar avbrots abrubt.
jag minns inte langre hur jag kom ut pa gatan, om det var nagon som kom inspringandes eller om ringklockan ringde hetsigt, men val dar mots jag av nagra personer jag forst inte kunde avgora om de var turister eller chilenare. tittar till hoger och nedanfor de tre trappstegen som avbryter trottoaren pa sina stallen i var gatas backe ligger en kvinna med fotterna i trappan och resten av kroppen, pa mage, pa den platta delen av trottaren. en aldre man sitter bredvid. men han tycks inte lida av den blodforlust som kvinnan daremot visade pa. forstar inte om de egentligen vill ha en spansktalande person sa jag springer fram till kvinnan som jag da ser borjar rora pa huvudet och en hand, ser mer blod, och spurtar in och hamtar bossen alejandro pa ovanvaningen. jag far fram 'accidente en la calle' och aven alejandro och hela hans kroppshydda far nerfor trappan igen. val bland mannsikorna farstar jag att ingen av dem pratar engelska, vilket darmed detta kanadensiska par gor. en fransos far fram informationen om ett ran och fyra killar, vilket far mig och alejandro att spurta in igen. en efter vatten och annat forvirrat nodvandigt och en efter polis och ambulans.
den aldre mannen Darcy forklarar sen att fyra killar kom springandes och drog omkull hans fru Katheryn for att ta hennes vaska men att han sedan lyckades dra tillbaks den. det slutade i att han foll omkull lite halvt och Katheryn foll mer handlost, men att pojkarna sprang vidare utan 2000 dollars kameror.
Katheryn visade sig sen ha inte alltfor djupa sar i ansiktet, kaken var inte bruten utan bara "crocked", dramatiken fortsatte istallet sen for 20 minuter under en period hon stallde samma fragor om och om igen var 60e sekund. en annan som fick svara pa dessa fragor om och om igen (vad har hant? har jag blivit ranad? var ar jag? vad har hant? har jag blivit ranad? var ar jag?...) var radd att har hade den 68 ariga damen fallit verkligt handlost, framfor allt nar hon fortfarande en halv timme efter ranet blev forvanad over att hon skulle aka hem imorgon (idag), vilket den piggare Darcy informerat mig om, och da inte heller tycktes ha en aning om vart "hem" var nagonstans..
Jag avbojde darefter polisen och Alejandros forfragan om att folja med paret till sjukhuset och skickade en mer stabil spansktalande Jon med dem. Han rapporterade dock sen att de ganska snabbt repade sig och aterfick minne och halsa, valde att aka till hotellet efter att besokt sjukhus mkt kort och dar slutade dramatiken och jag hoppas att det ar for gott. Intorkade sma blodpolar utanfor porten matchar inte Patiperro Hostels andra roda farger alls...
Kommentarer
Trackback
