Valparaiso.
det tog mig tva trappsteg upp till Patiperro Hostel for att kanna mig som hemma, det tog mig tva minuter att fa tva nya vanner och bli bjuden pa Santa Emiliana av Brulio och Jon och det tog mig tva dagar att inse att har masta jag stanna ett tag.
efter att vaskan var avlastad och vinglaset uppdrycket drogs jag genas ivag av Brulio pa rundtur i Valparaiso, pa vagen ut ur hostelet hittade han en vilsen amerikan och vi tre gjorde sedan Valpo for dagen. vagarna slingrar sig sa underligt att det finns knappt nagon karta som faktikst ar anvandbar for staden, och backarna ar sa branta att det hander att mindre lastbilar som ofta slingrar sig upp och ner for kullarna, sliter ut sina bromsar och plotsligt kan storta ner utan bromskraft mot backarnas slut....
forutom att promenadera gick vi forbi Pablo Nerudas hus, en av chiles storsta "hjaltar", en poet som tvingades i exil och som bl.a. fick nobelpriset. hans hus ar som ett dockskap med flera sma vaningar i alla farger, hemliga ganger och med en tanke bakom varje pryl.
efter en heldag blev det hemgang till hostelet som Brulio och Jon jobbar pa och som drivs av stora, snalla Alejandro med Cornelislikheter som vacker hostelet med att sjunga i koket for hans ettariga son Alejo och fru Karin, samt Bobby en fd aktiesnubbe fran usa med nytt liv i Chile sen tre ar da han arbetar som konstnarsagent och med detta hostel.
dagen darpa dukades frukosten upp som vanligt pa innergarden och alla pa hostelet at tillsammans. Alejandro kom ut med farskpressad juice, getosttoasts, kaffe, mer varmt brod och tillbehor och jag klagade inte namnvart.
en flicka vid namn Brighony, mitt emot mig, kom sedan att satta igang dominobrickorna.
resande emellan ar resrutten det forsta givna samtalsamnet och brighony och jag borjade foljdaktligen prata om detta nar hon i forbigaende namner att den 26 mars ska hon och hennes van se Radiohead pa nationalstadion i Santiago. jag ar inte en manniska som grater offentligt men det var banne mig nara nar jag pa en sekund forstod att den 24e mars kommer jag inte aka hem, for den konserten kan jag inte flyga ifran.
och det tog mig nagra timmar till, en guidad walkingtour med Bobby och hans spontana erbjudande om jobb och jag forstod da att da var det bestamt, Valpo stannar jag kvar i.
darefter har det blivit salsadans och klubbande i Valpo, fodelsedagsfirande och stormiddagar i hostelets lilla kok dar 10 personer forsoker laga mat samtidigt, mer upptackter i valpo, fler nya bekantskaper bland backpackers pa hostelet och andra arbetande runt i kvarteret. samt jakt pa Radioheadbiljetter. tillslut har denna jakt tagit mig hit till Santiago, i vilket jag fick sallskap av Pablo, min personliga guide fran Sverige, och vi har hunnit med utkiksplatser, museum, utgang i barrio bellavista som slutade i chilensk kareoke, samt ett fotbollsderby som hette duga. var sedan en dag sjalv i santiago innan jag tog bussen ..hem, till Valpo.
pa lordag borjar jag jobba innan dess ska jag dock krama pablos mormor och farmor och aka ivag och klattra med Jon, och kanske kanske se till att vara produktiv och ordna mobilen, vykort, handling, ombokning av biljett, spanskalektioner och engelskalararjobb...idag flyttade jag dock in i rummet jag ska dela med jon, prydnader och kartan ar uppsatt och kladerna ligger i byran sa 'hemma' ar det allt, nu for ett tag iallafall.
har idag vinkat av linnea, matthew och craig, aven brulio ska till santiago for ngr dagar , och innan dess hann sophie och thomas med flera ge sig av sa ikvall blir det till att fira st' patricks day for att mota bort avskedssorger.
darfor tanker jag inte ens ge mig in i det trasslet av tankar som paminner mig om alla er darhemma (eller i london), utan haller mig endast till att hoppas pa att ni mar bra och ser fram emot att krama hela bunten nar jag kommer hem, aven om det nu blir en nagot forsenad hemkomst...
puss och kram. emilie.
