tillfälligt ute

                   chilensk snabbmatslunch pa en terass i chilenskt varuhus: ol, empanads, pommesfrites och churrasco (hamburgare med riktigt kott och advokado)

 

                                                  

Vi lagade mat  tillsammans. Da en del av hela pichiganget saknades fyllde vi deras fravaro med deras mat. Vi kopte fyra kilo kott. Sen var resten av maltiden lika typisk chilensk den med: Ris, sallad med advokado och balsamvinager, brod, aji (tomat, persilja, lok, chilipeppar, salt, peppar, olja). Och rott vin sjalvfallet.



































































                                                                      Siddie, Javier och Jaime.


Vid elvatiden begav sig fyra chilenska tjockisar ut pa stan. Forsta baren var en utpraglad gringobar med amerikanska flickor med for lite klader i chiles host och for mycket 50 cent och Rihanna spelandes av en schizofren dj som inte gav varje lat mer an 30 sekunder. Vi var inte dar jattelange, bara lagom lange for gratistarta.
Darefter begav vi oss till en klubb, tillsynes en gammal vacker vaning med 3 meter i takhojd och nu upphangda cyklar i taket istallet for kristallkronor. Rummen var manga och kringelikrokiga med ett liveband spelade i det storsta. Dar drack vi konstig ol och dansade alldeles for lange for vart eget basta och kom darfor inte i sang forran klockan sju.

 Men ni ska veta att det finns valldans manga snalla chilenare och nagra av de ar mina nya vanner har. Det har var frukosten Javier slangde ihop till mig nar jag vaknade klockan tre pa sondagseftermiddagen och det tyckte jag var fint gjort. Efter att ha fatt i mig det och kindpussats med hans angel till mor nagra ganger fick jag ivag mig sjalv att aka hem igen. En till overjordiskt vacker solnedgang holl mig sallskap ut fran Santiago, genom 1 timmes landsbyggd och sen in i Valpo.


    

Har jag sagt att jag mar bra har?