the greatest.
och sa hejda.
crack the wind
irlandare, danskar, tyskar, spanjorer, amerikanare har checkats in och jag har gjort toasts, levererat kartor och vagbeskrivningar och plockat undan efter min "chefsfamilj" som ar rorigare an gasterna tillsammans. har dock aven jag gjort mina tabbar som sig bor av en nalle puh i arbetslivet men inte varre an att allt har lost sig utan alltfor mycket magont eller alltfor manga overhangande amerikanska stamningar.
hade igar en ledig dag mellan de roterande arbetspassen i veckan da spanskalektioner med privatlararen kirrades, liksom forsakring och andra nodvandigheter som farg och penslar inhandlades. det ska malas stenar, nagot maste man sla ihjal dotiden pa arbetet med nar inte energin racker till att lasa hamlet pa engelska.
det ar dock mycket som ar valldans massa mer krangligt har, tex detta kop av vattenavstotande farg. fanns varken i kontorsbutiker, leksaksaffarer eller fargaffarer men det sistnamnda blev forovrigt en finfin utmaning for min dagisniva av spanska. detta med tanke pa att jag knappt skulle klara av att kopa farg i en svensk butik, och vilket heller inte lyckades har. det far helt enkelt fortsatta att inte regna, utan bara vara kallt. valpo far snart besok av hosten sa mina attitalsrariteter till trojor som inhandlats kommer att anvandas flitigt.
livskvaliten fortsatter inta mig med nagra fa avbrott av irritationen att ens medarbetare inte har laslig handstil, att min engelska ror sig mot en irlandsk dialekt med amerikanst vokabular och spansk brytning,
OCH KANSKE var det ett snedtraffande straff fran ovan, nar jag vagade klaga i denna tillvaro, som gav upphov till att jag igar dar avbrots abrubt.
jag minns inte langre hur jag kom ut pa gatan, om det var nagon som kom inspringandes eller om ringklockan ringde hetsigt, men val dar mots jag av nagra personer jag forst inte kunde avgora om de var turister eller chilenare. tittar till hoger och nedanfor de tre trappstegen som avbryter trottoaren pa sina stallen i var gatas backe ligger en kvinna med fotterna i trappan och resten av kroppen, pa mage, pa den platta delen av trottaren. en aldre man sitter bredvid. men han tycks inte lida av den blodforlust som kvinnan daremot visade pa. forstar inte om de egentligen vill ha en spansktalande person sa jag springer fram till kvinnan som jag da ser borjar rora pa huvudet och en hand, ser mer blod, och spurtar in och hamtar bossen alejandro pa ovanvaningen. jag far fram 'accidente en la calle' och aven alejandro och hela hans kroppshydda far nerfor trappan igen. val bland mannsikorna farstar jag att ingen av dem pratar engelska, vilket darmed detta kanadensiska par gor. en fransos far fram informationen om ett ran och fyra killar, vilket far mig och alejandro att spurta in igen. en efter vatten och annat forvirrat nodvandigt och en efter polis och ambulans.
den aldre mannen Darcy forklarar sen att fyra killar kom springandes och drog omkull hans fru Katheryn for att ta hennes vaska men att han sedan lyckades dra tillbaks den. det slutade i att han foll omkull lite halvt och Katheryn foll mer handlost, men att pojkarna sprang vidare utan 2000 dollars kameror.
Katheryn visade sig sen ha inte alltfor djupa sar i ansiktet, kaken var inte bruten utan bara "crocked", dramatiken fortsatte istallet sen for 20 minuter under en period hon stallde samma fragor om och om igen var 60e sekund. en annan som fick svara pa dessa fragor om och om igen (vad har hant? har jag blivit ranad? var ar jag? vad har hant? har jag blivit ranad? var ar jag?...) var radd att har hade den 68 ariga damen fallit verkligt handlost, framfor allt nar hon fortfarande en halv timme efter ranet blev forvanad over att hon skulle aka hem imorgon (idag), vilket den piggare Darcy informerat mig om, och da inte heller tycktes ha en aning om vart "hem" var nagonstans..
Jag avbojde darefter polisen och Alejandros forfragan om att folja med paret till sjukhuset och skickade en mer stabil spansktalande Jon med dem. Han rapporterade dock sen att de ganska snabbt repade sig och aterfick minne och halsa, valde att aka till hotellet efter att besokt sjukhus mkt kort och dar slutade dramatiken och jag hoppas att det ar for gott. Intorkade sma blodpolar utanfor porten matchar inte Patiperro Hostels andra roda farger alls...
efter nagra dagar till
ikvall blir det kalas och dans med de flesta pa hostelet under reaggetoner, imorrn blir det fodelsekalas ganger tre nar braulio-den tredje "voulontararbetaren" har forutom jag och jon, alejandro -bossen och hans son aleko ska firas gemensamt. vi far se om min forsta arbetsdag blir lika mycket att fira... har dock studerat visakortsbetalning, frukosttillagning och rundtursvisning pa hostelet sa ovrigt far losa sig.
jag tankte dock bryta den senaste traditionen med att vacka hostelet med beethoven pa hogsta volym och istallet se till att fa upp alla till klockan nio, efter utgangen, genom att yla ikapp till carol king, en aktivitet vi oftast gor vid middagslagningen.
kramandet med pablos slaktingar gick finfint, det blev farmor, farfar, tre kusiner, farbror och hans fru, mormor och hennes nya man samt mormorns syster plus gammelmormor och kusin med mor som vi cruisade emellan....mina spanska kunskaper slutade strax efter kindpussandet sa spanskalektioner med en praktisk privatlarare paborjas nasta vecka.
an sa lange kan jag inte rapportera om ngn typisk dag har for tosen, varje morgon med beethoven danandes i oronen (stereon i koket ar i jamhojd med min sang pa andra sidan vaggen) har inlett en dag med nagra fa mission men oftast med mycket ledig tid som fyllts av spontana lekar. av dessa kan namnas att handla nio kassar mat och slapa dessa uppfor den branta kullen jag bor pa, leta efter postkontoret (har skett upprepade ganger), ga vilse, lara sig gasternas namn ben tim dan's namn och att kopa nya kitchiga religiosa inredningsprylar till mitt/vart rum. den enda faktiska rutinen jag har var dag ar intag av palta (avokados). de ar underbara valpo i smak.
kram!
winter, spring, summer or fall, all you have to do is call
Valparaiso.
det tog mig tva trappsteg upp till Patiperro Hostel for att kanna mig som hemma, det tog mig tva minuter att fa tva nya vanner och bli bjuden pa Santa Emiliana av Brulio och Jon och det tog mig tva dagar att inse att har masta jag stanna ett tag.
efter att vaskan var avlastad och vinglaset uppdrycket drogs jag genas ivag av Brulio pa rundtur i Valparaiso, pa vagen ut ur hostelet hittade han en vilsen amerikan och vi tre gjorde sedan Valpo for dagen. vagarna slingrar sig sa underligt att det finns knappt nagon karta som faktikst ar anvandbar for staden, och backarna ar sa branta att det hander att mindre lastbilar som ofta slingrar sig upp och ner for kullarna, sliter ut sina bromsar och plotsligt kan storta ner utan bromskraft mot backarnas slut....
forutom att promenadera gick vi forbi Pablo Nerudas hus, en av chiles storsta "hjaltar", en poet som tvingades i exil och som bl.a. fick nobelpriset. hans hus ar som ett dockskap med flera sma vaningar i alla farger, hemliga ganger och med en tanke bakom varje pryl.
efter en heldag blev det hemgang till hostelet som Brulio och Jon jobbar pa och som drivs av stora, snalla Alejandro med Cornelislikheter som vacker hostelet med att sjunga i koket for hans ettariga son Alejo och fru Karin, samt Bobby en fd aktiesnubbe fran usa med nytt liv i Chile sen tre ar da han arbetar som konstnarsagent och med detta hostel.
dagen darpa dukades frukosten upp som vanligt pa innergarden och alla pa hostelet at tillsammans. Alejandro kom ut med farskpressad juice, getosttoasts, kaffe, mer varmt brod och tillbehor och jag klagade inte namnvart.
en flicka vid namn Brighony, mitt emot mig, kom sedan att satta igang dominobrickorna.
resande emellan ar resrutten det forsta givna samtalsamnet och brighony och jag borjade foljdaktligen prata om detta nar hon i forbigaende namner att den 26 mars ska hon och hennes van se Radiohead pa nationalstadion i Santiago. jag ar inte en manniska som grater offentligt men det var banne mig nara nar jag pa en sekund forstod att den 24e mars kommer jag inte aka hem, for den konserten kan jag inte flyga ifran.
och det tog mig nagra timmar till, en guidad walkingtour med Bobby och hans spontana erbjudande om jobb och jag forstod da att da var det bestamt, Valpo stannar jag kvar i.
darefter har det blivit salsadans och klubbande i Valpo, fodelsedagsfirande och stormiddagar i hostelets lilla kok dar 10 personer forsoker laga mat samtidigt, mer upptackter i valpo, fler nya bekantskaper bland backpackers pa hostelet och andra arbetande runt i kvarteret. samt jakt pa Radioheadbiljetter. tillslut har denna jakt tagit mig hit till Santiago, i vilket jag fick sallskap av Pablo, min personliga guide fran Sverige, och vi har hunnit med utkiksplatser, museum, utgang i barrio bellavista som slutade i chilensk kareoke, samt ett fotbollsderby som hette duga. var sedan en dag sjalv i santiago innan jag tog bussen ..hem, till Valpo.
pa lordag borjar jag jobba innan dess ska jag dock krama pablos mormor och farmor och aka ivag och klattra med Jon, och kanske kanske se till att vara produktiv och ordna mobilen, vykort, handling, ombokning av biljett, spanskalektioner och engelskalararjobb...idag flyttade jag dock in i rummet jag ska dela med jon, prydnader och kartan ar uppsatt och kladerna ligger i byran sa 'hemma' ar det allt, nu for ett tag iallafall.
har idag vinkat av linnea, matthew och craig, aven brulio ska till santiago for ngr dagar , och innan dess hann sophie och thomas med flera ge sig av sa ikvall blir det till att fira st' patricks day for att mota bort avskedssorger.
darfor tanker jag inte ens ge mig in i det trasslet av tankar som paminner mig om alla er darhemma (eller i london), utan haller mig endast till att hoppas pa att ni mar bra och ser fram emot att krama hela bunten nar jag kommer hem, aven om det nu blir en nagot forsenad hemkomst...
puss och kram. emilie.
Jag ar ledsen syster yster men jag kommer inte kunna komma hem till din fodelsedag...
For drumdrdrum... jag stannar har i Valparaiso....
Min resa slutar nu och har och jag kommer att borja jobba pa mitt hostel for uppehallet och sedan borja plugga spanska och har jag tur kan jag fa undervisa i engelska for mindre barn som en extra inkomst.
Ni kommer fa hela historien om allt och om mig har, men an behover saker sjunka undan da dessa beslut, mojligheter och kanslor har tagit mig i besittning sen endast 24 timmar tillbaka. Men magkanslan, min basta van just nu, har aterigen sagt sitt och ...jag mar bra. I stort sett. Det finns ju ngr av er dar hemma som jag garna skulle vilja atminstone ge en kram till men vet att jag ger er allihopa en valdigt hard virtuell kram tillsvidare!
Jag stannar atminstone 1,5 manad, men vi far se hur det blir i slutandan, i'll get back to you....
Karlek mest overallt, er emilie.
sail away with me, honey!
nalle puh's aventyr i chile
jag har helt tappad datumuppfattningen, ploppar ibland upp till verkligheten nar jag kikar i min kalender for att gora ytterligare kladdanteckningar med nya resplaner, men datumen har snart blivit glomda igen.
lamnade indianen med sin dottern emiliana i san pedro, tillsammans med timbaktufanet sebastian och en ledsen ariel som blev av med sitt tillstand att salja hastturer samma dag som jag akte. hastagaren hade inte forberett hastarna till ariel och hans kunder den morgonen, utan var mest full nar de kom dit....
bakom mig lamnade jag mig ocksa forvirrande kulturella sociala lekar (handslag med tyskarna, tre kindpussar med fransoserna och tva med chilenarna, men kramas skulle man promt gora nar man sa hejda...) och den nya tawainesen i mitt dorm som laste sju pjaser av strindberg pa engelska. den kufen traffade jag forstas pa har i vicuña, nar han var pa vag till ett stjarnobservatorie. han tyckte det var haftigt att det var amerikanskt.
vaknade sen 23 timmar senare pa bussen framme i La Serena, kampade mig igenom kardborreforseglade gardiner, tittade ut och kande mig ungefar lika smart som Nalle Puh. La Serena var inte alls ljust och valkomnande klockan 7 pa morgonen utan kolsvart och regnigt. jag hade inte humoret att ga ut att leta hostel med dessa grundforutrsattningar, utan skulle precis satta mig putt pa vaskan i ankomsthallen nar en raddande Mauriz kom. sjalvfallet jobbade han pa det hostelet jag tankt ga till sa en minut senare fick jag skjuts dit istallet.
sedan blev det utflykt till Monte Grande, fodelsebyn for den forsta kvinnliga nobelpristagaren i litteratur-Gabriela Mistral, jag akte sjalvfallet for langt, men kunde boka hostel till just den plats jag hade tankt besoka dagen darpa. akte tillbaka, hittade museet pa andra forsoket, hittade aven en igenvaxt flod, och efter det fick for sig att promenera lite och gick tva km och blev stekt i eftermiddagssolen.
har pa det forsovit mig, andrat min resplan cirka 200 ggr, blivit tokig och overlycklig om vartannat pa detta endast och endast spansktalande land, hittat svenskar lite har och dar och tagit en latt ridtur pa sisodar fem timmar med cowboyen Ramon och gruvarbetaren Gonzales. jag red pa Vandaña, lien?, och vi flog fram kandes det som utmed branta berg och slingrade oss fram i lojligt sma tranga naturliga labyrinter med vassvaggar, buskar, tak av trad och sma inneslutna torg som skapades av forsande back som ur tomma dok upp och fick plats i tva meter och sedan forsvann under vass igen.
har aven druckit nationaldrycken pisco nagan typ av whisky?? (spansktalande guidturer ang destilleringsprocesser har inte gett mig mkt) ngr ganger. jag foredrog de ursprungliga druvorna som jag tror var bland godaste jag atit.
bestamde mig imorse for att det var dags att aka vidare, pa tisdag ska jag mota min chilenska van och (sprakavbelastning!) Pablo och ville gora mer innan dess. tankte aka till horcon en fiskeby med strand jag last det gick bussar till har fran vicuña, kommer hit och blir informerad att det ar forst imorrn en buss gar. far tid for internet och tar reda pa att det var ju himlans tur att jag inte hoppade pa den bussen, for det var fel Horcon. det finns tva. aker darfor nattbus till valpo och tar sedan en buss forhoppningsvis till ratt horcon och sa far vi se hur det ar dar. aker annars vidare langs kusten. dags att komma ut ur dalar och bort fran oknar. sen vankas valpo, viña och santiago, mendoza och pucon om nalle puh fortsatter att ha en lika fantastiskt forvirrad tur.
sa. nog med uppdatering. och nej mobilen fungerar inte. tva av tre simkort har pajjat men tva av tva mobiler fungerar. eller bara en praktiskt satt, eftersom den nya ar urladdad och laddaren fungerar endast i argentinska jack....
(man tkr ju att mitt svenska simkort ngn gang pa dygnet pa ngn plats i chile borde ha natkontakt??)
en fraga till mina sisodar elva lasare: det har flertalet ggr av ytterst olika anledningar pa olika platser uppkommit en diskussion kring vilket mer verktyg som fanns pa sovjets flagga med hammaren och...? forsta ratta upplysande svaret belonas med en kram. den som dessutom avslojar vem den hemliga lasaren Tony ar far tva.
nu ar min ofrivilliga heldag i vicuña snart slut. inklusive alla mina svenska ord. ha det fint allesammans.
kram och kindpussar.
till maria
och herr viggo pa samma match
froken mlis bevis pa sin paparazzifotografering
och allt ar bra. ar i chiles italien. ridning bland vinplantage imorrn forhoppningsvis.pa aterseende. puss.
