thank you sweetheart.
fredagen spenderades arbetandes. inget namnvart hande. en fantastisk novell lastes efter att den oversattes av sin tyska forfattare. en jon gjorde sin forsta guidetur da bobby fick forhinder av 17 stycken amerikanska collagestudenter som ville ha privattur. och sa var det da det, att tva cyklar skulle hyras i vina och cyklas hit. vina ar valpos systerstad, tva stader i teaorin men i dagens praktik tva sammanvuxna stader. jon begav sig ivag med nichlas klockan fem for att hyra dessa och detta for den tur jag och jon samt nagra andra chilenare skulle gora pa lordagen mellan santiago och valpo.
klockan halv sex inser dem att det inte alls fanns nagon cykelhyraffar pa angiven adress, som fatts av vara bekanta i cykelturgruppen.och att det inte fanns nagra stallen som hyrda ut cyklar for ett dygn i vina overhuvudtaget.
nichlas ringer ett telefonsamtal till van i vina. som trevligt sager sig ha tva cyklar. men att de inte kan hamtas forran klockan ett mitt i natten eftersom han ar ute och ska gora vinanatten. nichlas och jon beger sig hemat, forbereder sig for att nagra timmar senare hamta dem, jon forbereder sig dessutom pa att inte fa en blund da var buss till santiago avgar klockan fem pa morgonen.
klockan halv tolv mitt i natten nar jag ar redo att stupa i sang och jon kampar for att halla sig vaken, ringer vannen i vina och meddelar att hans far har salt cyklarna. atta timmar innan avfard har vi inga cyklar men kopta bussbiljetter. eller jo. en sophog till cykel som tillhor hostelet har vi. den far duga. men en till behovdes och jon tar beslutet att ge sig ut i natten for att besoka andra hostel for en till cykel. jag lagger mig pa sangen med skor och klader pa for att mentalt deltai hans cykeljakt. halv ett kommer herrn tillbaka. med cykel. det skulle visa sig att den cykel gjorde hostelcykeln till en forsta klassens mountainbike.
tre timmar senare haller vi i oss tva liter kaffe och cyklar till stationen. vagras forst ta med oss cyklarna pa bussen pga av "bagagepolicy" men med extra pengar ordnas aven detta. i santiago ser vi solen ga upp och halv atta ar gruppen pa cirka tio man redo pa cykelsadlar. atta tillsynes proffesionella chilenare och tva gringos varav en ynka tos. 105 km sag vi framemot pa dessa sadlar.
berg, tunnlar, spanska hus, tyska hus, hastar och hons cyklades igenom och forbi. gula falt, kyrkor, vingardar manniskor beundrades och uppfarsbackar bespottades. kex, juice och bananer holl oss cyklande.
och sa klockan fem rullade sallskapet in i valpo efter fyra avhoppade kedjor och tva bytta dack. valpo vakomnade oss genom att strala i silver nar guldgula stralar bytte farg genom vackert dis och lyfte fram fonster och metall i staden. sekunder senare efter sjunken sol och forsvunnen dis forvandlades allt mest till rosa och lila harlighet.
att sedan valkomnas av alejandro, karin och alejandros systrar, far och mor samt vanner med fardiggrillat kott och annat och en och annad applad var liksom gradden pa moset. klockan nio var jag narapa att svimma av trotthet, en jon och jag begav oss 100 m hemat, men arbetskamrater och gaster pa vart hostel holl oss vaken nagra timmar till. klockan tva knackade john blund pa och klockan tolv dagen darpa, denna dag idag, knackade en jon pa mit huvud och sa:
- guess what, you have your first guidetour today.
and by the way, it´s in 30 minutes.
han sa inte ens godmorgon.
mahanda bade sliten av vin och da cykelturen accepterades inte detta pahitt. voisserligen jobbade jon pa hostelet denna dag, men bobby tar ju alla turerna nu tillsvidare? jon skickades bestamt ut for att reda ut galenskaperna och se till att bobby precis som vanligt tog turen. hans konversation med bobby i vardagsrummet utanfor kunde jag dock inte undkomma. och in trampar jon igen och sager att bobby kan inte ta ga-turen, han kan knappt ga. herrn hade haft ett alltfor roligt aventyr natten darpa och precis fore mitt uppvackande kommit hem....
eftersom jon redan raggat deltagare till turen hade en annan inget val an att ha sin forsta guidetur.
men det gick excellent. tre hollandare och engelsk filur guidades runt till utkiksplatserna, pablo nerudas privata terass samt museum och med avslut pa trevlig restaurang. en bla himmel, en stralande sol, 20 grader och en vy anda langst bort till de yttersta platser mojliga att se fran valpo blev liksom en utgangspunkt som gav en guidetur jag bara inte kunde slarva bort. eller misslyckas med. for vid dessa tillfallen talar valpo for sig sjalvt.
darfter myste jag med att lagga upp bilder pa hemsidan, spana pa var logga som ska valjas ut snart samt lite andra tillagg for hemsidan och motet vi ska ha imorrn.
kvallen har sedan spenderas lagandes mat med nichlas, jon och maria samt skalandes chilensk merlot med bobby for att fira min forsta tur, att jag saved his ass pa ren engelska samt att saker nu definitvt har borjat handa.
sa, vi kampar pa ganska bra med var relation. valparaiso och guiden emilie.
pics tomorrow.
karlek for alltid.
www.valparisowalks.com
tillfalligt ute, ater annu lite senare.
sa, sittandes i aquagrona glansande prasselbrallor med rosa rander pa golvet i min lilla rokelseluktande skolada till rum tankte jag ge en kort uppdatering. ska bara se till att sortera bort de sex britney spearskopiorna till amerikanska tosers konversation i koket till hoger om mig och irlandarnas forsok till att fa ljud i en didjiridou i vardagsrummet framfor mig. och en distraherande jon som utovar ryggovningar i skoladan for hans annu relativt trasiga och smartande rygg som inte gillade surfingen. har dock stuckit till honom dyra och forhoppningsvis valdigt starka smartstillande tabletter fran en vanlig kvinna pa vart apoket, sa ni ska nog se att han ar sig sjalv snart.
hursomhelst, vanner och andra fina folk, det blir som sa att jag stannar kvar har ett tag. jag kommer att borja jobba som guide, dock i den man det finns turister sjalvfallet, nu under en uppkommande lagsasong (vad ingen forstar ar dock att hostelet faktikst nu ar fullt och vi har bara idag gjort 15 andra resennarer besvikna genom att meddela detta). tillsammans med jon, bobby och en chilensk tos kommer jag dessutom borja utveckla en hemsida som reklambas for guideturerna, samt sa smaningom med mer sammanstallning av valpos kulturliv for vilsna backpackers sa valpolivet var jag inte riktigt redo att lamna. mahanda finns det en chans till inkomst aven i engelsklareriande, det far jag dock aterkomma om efter min dialog med ett av valpos sprakinstitut ar klarttttt.. darfor, iallfall, bokade jag idag om biljetten for hemkomst i augusti istallet.
nu ar det dags for att ta en tur ut till koket och uteplatsen och se hur gasterna mar. och hur det gar for braulio som nu satt in siktet pa att charma atminstone en av de amerikanska flickorna av vad jag hor av hans forsok att prata engelska.
om nagra minuter, strax efter nio, forvantar jag mig att jon paborjar tillagningen av de tva laskiga fiskarna jag kopte, efter noggrant insamlande av rad vad att tanka pa nar fisk ska inhandlas, fran hostelets resenarer. jag har fortfarande ingen aning om hur man tillagar kott eller fisk men nar cravings satter in efter detta fungerar det bra med att jag gar och inhandlar ovan och satter jon att tillaga det, kock som han ar. jag bidrar dock starkt med mina gronskaks, linser/och bonkombinationer. liksom ovan shopping bidrar till varfor jag diggar valpo sa- att ga ut och in ur sma oppna affarer, likt marknadsstand, runt plaza ecuador, alla med sin egen specialitet, pa jakt efter chiles perfekta avokados, farsk fisk, persilja, tomater, citron och ris med soundtracket fran ´amelie fran montmart´ spelandes av en porteno (person fran valparaiso) med slitet dragspel i den lilla komersen ger helt enkelt en bra magkansla!
ta hand om er, beratta mer for mig om vad ni gor och hur ni mar!
puss och kram hela dan och nagra manader till.
inte en av irlandarna men en didjerido.
ciao fina suecos.
that damn valparaiso.
i illgrona, lagskurna grovstickade benvarmare runt graa tights under vit klanning med sjal och en stickad silver gra svart glittrig troja nagot for liten tankte jag skriva lite om vad som hander i valparaiso. forutom att hosten har intagit staden, graderna ar ringa tio stycken och emilies halsa ar inte vad den en gang var. och att det darfor har skankts klader fran karin, en av hostelagarna, for att halla en attackhostande svenska varm i ett ouppvarmt hus. karin och alejandros van lolo (marcelo) har satt mig pa huskuren te, honung och citron men jag maste saga att jag ar ett storre fan av karins kastanjer jag nu sitter och skedar i mig.
annat som fyllt vardagen ar att nichlas, den svenska pojken fran aspudden som ocksa borjade jobba pa hostelet, blev biten av en hund och nu gar i vantans tider for att fa reda pa om han kommer att fa rabies. en doktor, som av nagon anledning pratade ringande skanska, har definierat denna tid till tio dagar da odet kommer att visa om hunden ar vid liv eller ej, nagot som nichlas da maste ta reda pa enligt doktorn. vi vet inte om doktorn ar mer bekymrad over att nichlas skulle ha smittat hunden med nagot dodligt virus eller om det faktikst handlar om att nichlas da bor komma tillbaks for att tio dagar efter hundbettet bota hans eventuella rabies.
och just det. jag kommer nog inte hem den 11e maj utan jag stannar kvar har ett tag. jag bokar om biljetten i dagarna har. jag offrar svensk sommar mot chilensk storm men efter nagra dagar av svart och stortande tankespiral av beslutsangest har jag sett det som nu eller aldrig. att leva lite annorlunda i chile, annu lite till. vad som komma skall i den chilenska jobbkarriaren berattar jag mer om senare. det ar da forstas bara ett problem som kvarstar. som min sa saknade van malin, aven hon utflugen fran svea rike, formulerade det; det ar bara det att 95 % av manniskorna jag alskar ar kvar i sverige... det ar just det. vid nasta uppdatering kring vad jag kommer att ta mig for har de narmaste manaderna kommer det aven presenteras ett budgetalternativ for de som onskar ta en trip till chile, om nagon rakar sakna den dar blonda svenskan langt bort i varlden, lika mycket som hon saknar er.
i brist pa den finaste karleken kvar hemma, trostar jag mig med kramarna fran alekos efter att jag blast sapbubblor over honom, empanadamiddagen karin snart kokar ihop, valnotskakan jon har bakat ( av resterna av mina tva kilo) och att jag blev kallad 'mi amor' av den 50ariga kvinnliga bitradet nar jag idag kopte en troja.
karlek till er hela bunten. kanske ses vi senare, nar sommaren fatt lite tid pa sig att varma upp det dar skummande morkblaa havet.
och glad valborg. mer eld an sahar kan jag inte pasta att kvallen kommer att bjuda pa.
intet nytt fran vastfronten.
tva londonbor och en svensk sitter har och utovar ett samtal utefter vara landers mest excellenta konversationsregler- vi pratar vader. gardagen var finfin med bla himmel och manga varma grader, men idag har det molnat till sig igen. det blir ingen strand for oss idag, istallet ska jag fordriva dagen med chilensk second hand shopping med en islandsk tos och forsoka mig pa att kopa en glodlampa. darefter ska jag befatta mig med en ...(tveksamt oversattning) fysisk utvardering, ett maste om man ska fa leka bland klasserna pa gymmet har pa min fargglada kulle. sen lar jag do en smula av all denna aktivitet efter att kommit i sang vid halv sju snaret i morse. hostelet som de senaste dagarna haft tre gaster fylldes igar pa med trevligt kalas folk, tydligen har tillstromningen av gaster varit under normal niva pga av att var hemsida har sagt att hostelet var fullbelagt. forhoppningsvis har jag dock ganska manga gaster att ra om imorgon nar det ar dags for mig att jobba.
den senaste veckan har fyllts av nya utflykter och upptackter av mitt fina valpo. tog mig vasterut och hittade en fantastiskt fin kustpromenad. inga rktiga strander men klippor och skummande hav over klippor och stenstrander fick mig att tanka pa skargarden hemma i fina stockholm. kan bli en fin joggingtur det dar. forhoppningsvis traffar jag hunden som i ett tidigare liv antagligen varit en fisk, med tanke pa hans dykande efter stenar pa botten, en av alla hundkompisar man skaffar sig i denna stad med hundanarki (under var promenad mellan barer denna natt sag vi en hund som i ett glatt glafs, bet sonder dacket pa en bil som stannat for rott...)
lordagsformiddagen spenderandes agerande som exotisk larare for chilenska barn i tioarsaldern. jag foljde med min spanskalarare for hennes lektion med dessa barn och spelade lite spel jag ritat och klippt ut och fick reda ut lite uttalsforvirring har och dar. lektionen avslutades med att barnen ihop med resten av sprakinstitutets olika klasser lyssnade pa en amerikan som berattade pa engelska om hallbar utveckling. barnen borjade krypa omkring pa golvet efter cirkus tva och en halv minut.
spektakulara handelser har jag inte manga av, men nagot chockartat var det att stota pa min fina van malins mycket nara van karin, spatserande pa en av valpos gator, en av andra utgangsnatter. det var en nuna jag inte hade raknat med att se vilket ledde till en smatt chockad reaktion.
det ar fa veckor kvar nu tills biljetten ska flyga mig hem till sthlm. nasta gang jag skriver kommer jag dock veta mer bestamt om det verkligen blir hemflaxande da, eller om en annan bokar om biljetten igen pga av nya omstandigheter i min chilenska jobbkarriar.
kramar i tusenfalt.
med eller utan ryggrad.
och det dar skrevs for en vecka sedan men det forvirrande sprakutovandet borjar fullkomlig sla knut pa synapstradarna och orden kommer inte langre sjalvmant. och eftersom jag sjalv inte har koll pa dagarna langre underlattar det inte heller for att aterge for andra mina tidsfordriv.
but there's been no more robbery, the epidemia in the hostel have now turned in the towel and i've both welcommed and waved goodbye to my sister and my father, as they showed that i'm not the only one with spontanious genes in the family, as they turned up in chile for five days. their gifts of 'knackebrod', swedish candy and swedish books was kind of a nice gesture and i hope i earned it by being their personal guide in santiago and valpo. braulio, my 35 year old co-worker, a chilean guy trying to be 25 but ends up acting 7, was very dissapointed though, not getting the chance to meet his "suegro", his future father-in-law he belive...but i really don't fall for his marenga-moves.
what more?... i fill my days walking around in valpo, visiting some of the artgalleries and craftshops, have random chats with buisnessman and less fortunate people about their relatives in sweden (in Tierp and Lulea and Tensta...) and sometimes they just want to have a sit beside me for a minute, writing me a poem with a handwriting beutiful as art. i kind of like that.
i also like the dogs that each have "their" corner and i like see them trying to catch the fishes in the fontain on "our" plaza. i like spending a day in Reñaca on one of the best beaches in Chile, i like buying kitchy candles for me and my other co-worker Jons shoebox, the room we stay for free in when working two days a week at the hostel. i like my private teacher in spanish Gisell and spending a class on Café con letras learning chilean slang for being drunk and haveing a hangover, i like spending an hour doing different sounds with my chico favorito Aleko, a one year old man that will say his first words any day now. and i find it interesting being hit on by our personal basura-man, a guy that pics up our garbage every day. by some reason he speaks very good english, still i find it hard to take him serious when asking for a date with in a garbage suit, holding a matching bin bag.
and i really do enjoy meeting all this new people, some stays a day, more often they get stuck for a much longer time than they had planned for. belive me, it's not any random place I've ended up at, though i don't know if i ever are going to be able in words discribe the vibe of Valpo.
and i won't even try to present even a few of the entertaing characters that have been staying at the hostel. but they indeed have been entertaining. mr moose who was obsessed with birds probably is still the no 1, though.
absolut tillrackligt med engelska. "tyvarr" har mina forsta svenska gaster nu anlant, tva flicks stannade en natt men Nichlas verkar ha potential for att fastna. detta har da foranlett till att jag nu spontant borjar prata svenska med personer jag vet pratar engelska och att Nichlas tilltalas pa engelska. det lar bli mer forvirrande nar nu tva danskar och en norsk tos har gjort entre och det visar sig att alla har olika rakneord och att frukost ar dansk lunch, lunch som danskarna trodde var middag pa svenska, pga av dess namn, och missforstanden ar som upplagda.
och Emmy, apprapa missforstand. Jon, utbildad kock som sin fordel, vagrade ge sig i striden angande diskussionen vad som innehaller mest koffein och jag tvingades ut pa varldssvida webben. enligt wikipedia som iochforsig skulle kunna vara skrivet av Jon om vi har otur, ar dock tein och koffein typish samma sak sa te innehaller ocksa koffein. te innehaller 80 mg koffein, en stark kopp kaffe 120 mg, vilket tydligen ska vara ungefar samma mangd koffein som i espresso pga av samma mangd kaffepulver. av detta drar jag slutsaten att emmy vann pa hemmaplan eftersom svenskt kaffe ar just en stark kopp kaffe, medan Jon far bucklan utomlands, eftersom vi far noja oss med Néscafe ("no es café" som ar den spanska ordvitsen), och tet har lar innehalla mer koffein har.
och systra mi, har samtalat med Carmen men dealen var densamma som pa detta hostel. arbete for husrum sa det bidde inget. jag satsar pa att bli walkingtour guide istallet. eller vad tror du om att salja stenar?
vi hors om en stund, mahanda. hoppas ni ar radda om er.
joel min van med en bil, det kravs en dare for att behalla forstandet...malin min hala insekt det vet du allt om, liksom snart allt om shakespears hemland, ja hoppas han inte kanner konkurrrens i sin grav. cecilia raring du maste laga pannkakor at mig nar vi ses igen, jag ger dig Mangolassins allt i utebyte. och det mesta av ingredienserna till den favvodrycken far jag av ni Underbara dansanta Barn pa Bar pipers som jag tror att ja kommer att dansa mig igenom hela livet nar jag inte grater av skratt med sexess och ert potpurri av egenskaper som alltid far mig att tappa hakan, liksom du alltid har fatt mig att gora Karin! impad av och glad ar jag helt igenom av att kanna 2000-talets fina hippe Idaluring och systra mi, du vet att ja anda tycker mest om Dig.
chileniserad.
i chileland ar allt och inget sig likt. nar bossen alejandro for till alemania for hostelkonferens trodde den andra bossen bobby att nu skulle det bli aka av, nar hans fru karin antligen skulle se till att gora en del av allt som sedan lange endast har pratats om. det vill saga mala ngr till tavlor for att pryda hostelet, ngr till skyltar om att respektera vissa nattliga tider samt installera en receptionsdator. han glomde dock bort att karin var ensam kvar med en ettarig son och att ett hostel kan fa for sig bade det ena och det andra.
sa visst har det blivit aka av med datorproblem, dubbelbokningar, avloppsproblem och virushardar... detta den senaste veckan. sjalv har jag dragits med en "hostforkylning" (las arstid) ihop med ngr till, som sedan blev battre men aven den fick en slang av virusen som nu har dackat alla arbetande pa hostelet, samt ngr gaster. idag var kokssanering pa agendan, kanske kan det gora susen, aven om rara señora maria, hushallerskan, fortfarande gar omkring och ojjar sig over virus "overallt". trots allt skulle nog halsomyndigheten nog helst vilja stanga ner hela chile med tanke pa att enstaka bullbak hos scoutkarer(?) inte ens far existera i mitt hemland.
har borjat slanga mig med mina forsta utfyllnadsord dessa manniskor har lika manga varianter pa som eskimaerna har for sno. har aven borjat "halla ut" av principiella skal med middag framat niokvisten eftersom har kan man bara inte ata tidigare. har lyckats klara spontana konversationer med aldringar jag mott pa mina upptacktsfarder, som ofta inleds med varningar om omradet jag ror mig men som alltid slutar i att el señor eller la señora bestamt havdar att "deras" omrade ar sakert men att dar (pekandes) bor "mal personas". och olinkop har borjat angrats nar inte rott vin inhandlades. det du, min kara mrs tony blair trodde du inte va!
har fatt forfragningar om bade persongalleri och om beskrivningar pa det ack sa internationella spraket engelska, som nu bade upptar tankar och drommar hos en annan, men jag tror att jag vantar med att uppfylla dem bada. dels pga av avsaknad av bilder, nagot jag finner obligatoriskt for ett persongalleri samt piggare tid, da engelska i tankar ar ack lattare an i skrift.
har idag lagat bonburgare till min familjs/arbetskamraters hapnad, pluggat spanska samt haft min tredje lektion med min sota froken Gisell en tosabit som aven ska agna nagra timmar av sin lordag for att pranta in pronomen och verbtempus i hennes engagerade larljunge. dartill blev det blev det promenad i det okanda hamnomradet, och antligen ett besok pa det galleri som har de mest underliga oppetiderna samt stenplockning for maleri under mina tva arbetsdagar framover.
sydamerika befinner sig i ett fotbollsmasterskap som haller de flesta hemma flera kvallar i veckan, just nu ar tv:n pa i vardagsrummet dar flera man och en finlandsk flicka tittar pa nar chile sparkar rumpa, och boll, med uruguay. chileniserad har jag blivit till den grad att nar jag steg ut pa trappen haromstunden for en kvallskvistshopping av gronsaker, och husen och dess manniskor gav ifran sig ett rungande "gOOAALll!", myste jag anda in i hjartroten endast och endast pga av fejk-nationalistiska kanslor och inte for den ljumma temperaturen, de dova fargerna fran husen, de svarta kullarna prydda med orangea ljus och att jag befann mig just dar, nej nej.
tillsist, ska emmy raring ropa Bingo snart eller ma nagon annan ha kunskap om huruvida te eller kaffe innehaller mest koffein?
vi ses nar tulpanerna tar vid efter snodropparna!
crack the wind
irlandare, danskar, tyskar, spanjorer, amerikanare har checkats in och jag har gjort toasts, levererat kartor och vagbeskrivningar och plockat undan efter min "chefsfamilj" som ar rorigare an gasterna tillsammans. har dock aven jag gjort mina tabbar som sig bor av en nalle puh i arbetslivet men inte varre an att allt har lost sig utan alltfor mycket magont eller alltfor manga overhangande amerikanska stamningar.
hade igar en ledig dag mellan de roterande arbetspassen i veckan da spanskalektioner med privatlararen kirrades, liksom forsakring och andra nodvandigheter som farg och penslar inhandlades. det ska malas stenar, nagot maste man sla ihjal dotiden pa arbetet med nar inte energin racker till att lasa hamlet pa engelska.
det ar dock mycket som ar valldans massa mer krangligt har, tex detta kop av vattenavstotande farg. fanns varken i kontorsbutiker, leksaksaffarer eller fargaffarer men det sistnamnda blev forovrigt en finfin utmaning for min dagisniva av spanska. detta med tanke pa att jag knappt skulle klara av att kopa farg i en svensk butik, och vilket heller inte lyckades har. det far helt enkelt fortsatta att inte regna, utan bara vara kallt. valpo far snart besok av hosten sa mina attitalsrariteter till trojor som inhandlats kommer att anvandas flitigt.
livskvaliten fortsatter inta mig med nagra fa avbrott av irritationen att ens medarbetare inte har laslig handstil, att min engelska ror sig mot en irlandsk dialekt med amerikanst vokabular och spansk brytning,
OCH KANSKE var det ett snedtraffande straff fran ovan, nar jag vagade klaga i denna tillvaro, som gav upphov till att jag igar dar avbrots abrubt.
jag minns inte langre hur jag kom ut pa gatan, om det var nagon som kom inspringandes eller om ringklockan ringde hetsigt, men val dar mots jag av nagra personer jag forst inte kunde avgora om de var turister eller chilenare. tittar till hoger och nedanfor de tre trappstegen som avbryter trottoaren pa sina stallen i var gatas backe ligger en kvinna med fotterna i trappan och resten av kroppen, pa mage, pa den platta delen av trottaren. en aldre man sitter bredvid. men han tycks inte lida av den blodforlust som kvinnan daremot visade pa. forstar inte om de egentligen vill ha en spansktalande person sa jag springer fram till kvinnan som jag da ser borjar rora pa huvudet och en hand, ser mer blod, och spurtar in och hamtar bossen alejandro pa ovanvaningen. jag far fram 'accidente en la calle' och aven alejandro och hela hans kroppshydda far nerfor trappan igen. val bland mannsikorna farstar jag att ingen av dem pratar engelska, vilket darmed detta kanadensiska par gor. en fransos far fram informationen om ett ran och fyra killar, vilket far mig och alejandro att spurta in igen. en efter vatten och annat forvirrat nodvandigt och en efter polis och ambulans.
den aldre mannen Darcy forklarar sen att fyra killar kom springandes och drog omkull hans fru Katheryn for att ta hennes vaska men att han sedan lyckades dra tillbaks den. det slutade i att han foll omkull lite halvt och Katheryn foll mer handlost, men att pojkarna sprang vidare utan 2000 dollars kameror.
Katheryn visade sig sen ha inte alltfor djupa sar i ansiktet, kaken var inte bruten utan bara "crocked", dramatiken fortsatte istallet sen for 20 minuter under en period hon stallde samma fragor om och om igen var 60e sekund. en annan som fick svara pa dessa fragor om och om igen (vad har hant? har jag blivit ranad? var ar jag? vad har hant? har jag blivit ranad? var ar jag?...) var radd att har hade den 68 ariga damen fallit verkligt handlost, framfor allt nar hon fortfarande en halv timme efter ranet blev forvanad over att hon skulle aka hem imorgon (idag), vilket den piggare Darcy informerat mig om, och da inte heller tycktes ha en aning om vart "hem" var nagonstans..
Jag avbojde darefter polisen och Alejandros forfragan om att folja med paret till sjukhuset och skickade en mer stabil spansktalande Jon med dem. Han rapporterade dock sen att de ganska snabbt repade sig och aterfick minne och halsa, valde att aka till hotellet efter att besokt sjukhus mkt kort och dar slutade dramatiken och jag hoppas att det ar for gott. Intorkade sma blodpolar utanfor porten matchar inte Patiperro Hostels andra roda farger alls...
efter nagra dagar till
ikvall blir det kalas och dans med de flesta pa hostelet under reaggetoner, imorrn blir det fodelsekalas ganger tre nar braulio-den tredje "voulontararbetaren" har forutom jag och jon, alejandro -bossen och hans son aleko ska firas gemensamt. vi far se om min forsta arbetsdag blir lika mycket att fira... har dock studerat visakortsbetalning, frukosttillagning och rundtursvisning pa hostelet sa ovrigt far losa sig.
jag tankte dock bryta den senaste traditionen med att vacka hostelet med beethoven pa hogsta volym och istallet se till att fa upp alla till klockan nio, efter utgangen, genom att yla ikapp till carol king, en aktivitet vi oftast gor vid middagslagningen.
kramandet med pablos slaktingar gick finfint, det blev farmor, farfar, tre kusiner, farbror och hans fru, mormor och hennes nya man samt mormorns syster plus gammelmormor och kusin med mor som vi cruisade emellan....mina spanska kunskaper slutade strax efter kindpussandet sa spanskalektioner med en praktisk privatlarare paborjas nasta vecka.
an sa lange kan jag inte rapportera om ngn typisk dag har for tosen, varje morgon med beethoven danandes i oronen (stereon i koket ar i jamhojd med min sang pa andra sidan vaggen) har inlett en dag med nagra fa mission men oftast med mycket ledig tid som fyllts av spontana lekar. av dessa kan namnas att handla nio kassar mat och slapa dessa uppfor den branta kullen jag bor pa, leta efter postkontoret (har skett upprepade ganger), ga vilse, lara sig gasternas namn ben tim dan's namn och att kopa nya kitchiga religiosa inredningsprylar till mitt/vart rum. den enda faktiska rutinen jag har var dag ar intag av palta (avokados). de ar underbara valpo i smak.
kram!
winter, spring, summer or fall, all you have to do is call
Valparaiso.
det tog mig tva trappsteg upp till Patiperro Hostel for att kanna mig som hemma, det tog mig tva minuter att fa tva nya vanner och bli bjuden pa Santa Emiliana av Brulio och Jon och det tog mig tva dagar att inse att har masta jag stanna ett tag.
efter att vaskan var avlastad och vinglaset uppdrycket drogs jag genas ivag av Brulio pa rundtur i Valparaiso, pa vagen ut ur hostelet hittade han en vilsen amerikan och vi tre gjorde sedan Valpo for dagen. vagarna slingrar sig sa underligt att det finns knappt nagon karta som faktikst ar anvandbar for staden, och backarna ar sa branta att det hander att mindre lastbilar som ofta slingrar sig upp och ner for kullarna, sliter ut sina bromsar och plotsligt kan storta ner utan bromskraft mot backarnas slut....
forutom att promenadera gick vi forbi Pablo Nerudas hus, en av chiles storsta "hjaltar", en poet som tvingades i exil och som bl.a. fick nobelpriset. hans hus ar som ett dockskap med flera sma vaningar i alla farger, hemliga ganger och med en tanke bakom varje pryl.
efter en heldag blev det hemgang till hostelet som Brulio och Jon jobbar pa och som drivs av stora, snalla Alejandro med Cornelislikheter som vacker hostelet med att sjunga i koket for hans ettariga son Alejo och fru Karin, samt Bobby en fd aktiesnubbe fran usa med nytt liv i Chile sen tre ar da han arbetar som konstnarsagent och med detta hostel.
dagen darpa dukades frukosten upp som vanligt pa innergarden och alla pa hostelet at tillsammans. Alejandro kom ut med farskpressad juice, getosttoasts, kaffe, mer varmt brod och tillbehor och jag klagade inte namnvart.
en flicka vid namn Brighony, mitt emot mig, kom sedan att satta igang dominobrickorna.
resande emellan ar resrutten det forsta givna samtalsamnet och brighony och jag borjade foljdaktligen prata om detta nar hon i forbigaende namner att den 26 mars ska hon och hennes van se Radiohead pa nationalstadion i Santiago. jag ar inte en manniska som grater offentligt men det var banne mig nara nar jag pa en sekund forstod att den 24e mars kommer jag inte aka hem, for den konserten kan jag inte flyga ifran.
och det tog mig nagra timmar till, en guidad walkingtour med Bobby och hans spontana erbjudande om jobb och jag forstod da att da var det bestamt, Valpo stannar jag kvar i.
darefter har det blivit salsadans och klubbande i Valpo, fodelsedagsfirande och stormiddagar i hostelets lilla kok dar 10 personer forsoker laga mat samtidigt, mer upptackter i valpo, fler nya bekantskaper bland backpackers pa hostelet och andra arbetande runt i kvarteret. samt jakt pa Radioheadbiljetter. tillslut har denna jakt tagit mig hit till Santiago, i vilket jag fick sallskap av Pablo, min personliga guide fran Sverige, och vi har hunnit med utkiksplatser, museum, utgang i barrio bellavista som slutade i chilensk kareoke, samt ett fotbollsderby som hette duga. var sedan en dag sjalv i santiago innan jag tog bussen ..hem, till Valpo.
pa lordag borjar jag jobba innan dess ska jag dock krama pablos mormor och farmor och aka ivag och klattra med Jon, och kanske kanske se till att vara produktiv och ordna mobilen, vykort, handling, ombokning av biljett, spanskalektioner och engelskalararjobb...idag flyttade jag dock in i rummet jag ska dela med jon, prydnader och kartan ar uppsatt och kladerna ligger i byran sa 'hemma' ar det allt, nu for ett tag iallafall.
har idag vinkat av linnea, matthew och craig, aven brulio ska till santiago for ngr dagar , och innan dess hann sophie och thomas med flera ge sig av sa ikvall blir det till att fira st' patricks day for att mota bort avskedssorger.
darfor tanker jag inte ens ge mig in i det trasslet av tankar som paminner mig om alla er darhemma (eller i london), utan haller mig endast till att hoppas pa att ni mar bra och ser fram emot att krama hela bunten nar jag kommer hem, aven om det nu blir en nagot forsenad hemkomst...
puss och kram. emilie.
Jag ar ledsen syster yster men jag kommer inte kunna komma hem till din fodelsedag...
For drumdrdrum... jag stannar har i Valparaiso....
Min resa slutar nu och har och jag kommer att borja jobba pa mitt hostel for uppehallet och sedan borja plugga spanska och har jag tur kan jag fa undervisa i engelska for mindre barn som en extra inkomst.
Ni kommer fa hela historien om allt och om mig har, men an behover saker sjunka undan da dessa beslut, mojligheter och kanslor har tagit mig i besittning sen endast 24 timmar tillbaka. Men magkanslan, min basta van just nu, har aterigen sagt sitt och ...jag mar bra. I stort sett. Det finns ju ngr av er dar hemma som jag garna skulle vilja atminstone ge en kram till men vet att jag ger er allihopa en valdigt hard virtuell kram tillsvidare!
Jag stannar atminstone 1,5 manad, men vi far se hur det blir i slutandan, i'll get back to you....
Karlek mest overallt, er emilie.
sail away with me, honey!
nalle puh's aventyr i chile
jag har helt tappad datumuppfattningen, ploppar ibland upp till verkligheten nar jag kikar i min kalender for att gora ytterligare kladdanteckningar med nya resplaner, men datumen har snart blivit glomda igen.
lamnade indianen med sin dottern emiliana i san pedro, tillsammans med timbaktufanet sebastian och en ledsen ariel som blev av med sitt tillstand att salja hastturer samma dag som jag akte. hastagaren hade inte forberett hastarna till ariel och hans kunder den morgonen, utan var mest full nar de kom dit....
bakom mig lamnade jag mig ocksa forvirrande kulturella sociala lekar (handslag med tyskarna, tre kindpussar med fransoserna och tva med chilenarna, men kramas skulle man promt gora nar man sa hejda...) och den nya tawainesen i mitt dorm som laste sju pjaser av strindberg pa engelska. den kufen traffade jag forstas pa har i vicuña, nar han var pa vag till ett stjarnobservatorie. han tyckte det var haftigt att det var amerikanskt.
vaknade sen 23 timmar senare pa bussen framme i La Serena, kampade mig igenom kardborreforseglade gardiner, tittade ut och kande mig ungefar lika smart som Nalle Puh. La Serena var inte alls ljust och valkomnande klockan 7 pa morgonen utan kolsvart och regnigt. jag hade inte humoret att ga ut att leta hostel med dessa grundforutrsattningar, utan skulle precis satta mig putt pa vaskan i ankomsthallen nar en raddande Mauriz kom. sjalvfallet jobbade han pa det hostelet jag tankt ga till sa en minut senare fick jag skjuts dit istallet.
sedan blev det utflykt till Monte Grande, fodelsebyn for den forsta kvinnliga nobelpristagaren i litteratur-Gabriela Mistral, jag akte sjalvfallet for langt, men kunde boka hostel till just den plats jag hade tankt besoka dagen darpa. akte tillbaka, hittade museet pa andra forsoket, hittade aven en igenvaxt flod, och efter det fick for sig att promenera lite och gick tva km och blev stekt i eftermiddagssolen.
har pa det forsovit mig, andrat min resplan cirka 200 ggr, blivit tokig och overlycklig om vartannat pa detta endast och endast spansktalande land, hittat svenskar lite har och dar och tagit en latt ridtur pa sisodar fem timmar med cowboyen Ramon och gruvarbetaren Gonzales. jag red pa Vandaña, lien?, och vi flog fram kandes det som utmed branta berg och slingrade oss fram i lojligt sma tranga naturliga labyrinter med vassvaggar, buskar, tak av trad och sma inneslutna torg som skapades av forsande back som ur tomma dok upp och fick plats i tva meter och sedan forsvann under vass igen.
har aven druckit nationaldrycken pisco nagan typ av whisky?? (spansktalande guidturer ang destilleringsprocesser har inte gett mig mkt) ngr ganger. jag foredrog de ursprungliga druvorna som jag tror var bland godaste jag atit.
bestamde mig imorse for att det var dags att aka vidare, pa tisdag ska jag mota min chilenska van och (sprakavbelastning!) Pablo och ville gora mer innan dess. tankte aka till horcon en fiskeby med strand jag last det gick bussar till har fran vicuña, kommer hit och blir informerad att det ar forst imorrn en buss gar. far tid for internet och tar reda pa att det var ju himlans tur att jag inte hoppade pa den bussen, for det var fel Horcon. det finns tva. aker darfor nattbus till valpo och tar sedan en buss forhoppningsvis till ratt horcon och sa far vi se hur det ar dar. aker annars vidare langs kusten. dags att komma ut ur dalar och bort fran oknar. sen vankas valpo, viña och santiago, mendoza och pucon om nalle puh fortsatter att ha en lika fantastiskt forvirrad tur.
sa. nog med uppdatering. och nej mobilen fungerar inte. tva av tre simkort har pajjat men tva av tva mobiler fungerar. eller bara en praktiskt satt, eftersom den nya ar urladdad och laddaren fungerar endast i argentinska jack....
(man tkr ju att mitt svenska simkort ngn gang pa dygnet pa ngn plats i chile borde ha natkontakt??)
en fraga till mina sisodar elva lasare: det har flertalet ggr av ytterst olika anledningar pa olika platser uppkommit en diskussion kring vilket mer verktyg som fanns pa sovjets flagga med hammaren och...? forsta ratta upplysande svaret belonas med en kram. den som dessutom avslojar vem den hemliga lasaren Tony ar far tva.
nu ar min ofrivilliga heldag i vicuña snart slut. inklusive alla mina svenska ord. ha det fint allesammans.
kram och kindpussar.
till maria
och herr viggo pa samma match
froken mlis bevis pa sin paparazzifotografering
och allt ar bra. ar i chiles italien. ridning bland vinplantage imorrn forhoppningsvis.pa aterseende. puss.
det skulle vara latt for mig att saga att jag inte hittar hem, men det gor jag, tror jag.
Tog mig fran Salta till San pedro de Atacama ganska odramtiskt. En tant tuppade av av syrebristen over Anderna och en dansk familj med regeringsanstallda foraldrar blev full i sjutton over den argentinska tullen nar de behovde muta sig ut ur landet.
Fick en distinkt hemlangtan vid intradet i mitt dorm i San Pedro men gick ut och trostshoppade mig en ridtur foljande dag och madde battre. Fick sedan det informerat av min nya amerikanska van Kara att min hemlangtan sakert berodde pa det kyliga mottagandet jag fick av den arroganta tyska tjejen. Hon hade nog ratt. Kara akte samma buss som jag till Chile och hon flyttade sedan av en slump in och tog tyskans plats i dormet. Vi mottes aven slumpmassigt till kvallskvisten och kopte med oss empanadas och falafel och efter det blev San Pedro underbart.
Hyrde en cykel foljande dag och tog en ridtur och blev buddie med guiden Ariel och vi galloperade over sanddynor i Death Valley och med min senare icke medvetet utslappta tofs i vinden blev jag en del av attraktionen i dalen, for andra glada turister att fota.
Har hangt med Ariel och kopte igar en tur med sandboarding for hans lilla buisness och traffade hans polare Sebastian med indianguiden Manuel och de har blivit en tillfallig familj. Manuel kommunicerar endast pa spanska och Sebastian och Ariel ar nog de enda engelsktalande chilenare har, och vi tre foredrar att slanga oss med overklass engelska.. Forutom de brittiska turisterna jag sallskapade for middag med Kara haromkvallen och den renodlat fransktalande igarkvall. Sebastian hangde med och det slutade med en kvall med mestadels konversation pa franska, med blandning av spanska och engelska och inslag av tyska, svenska och portugisiska bara for att, allt beroende pa vad som kandes bast for var och en. Intressant.
Backpackers kommer ock gar i mitt dorm, Kara har akt, Stefan (Schtefan..) stannade ett tag och akte samtidigt som taiwanesen som akte innan jag hann morsa pa honom och sen kom den pratglada hollandaren/isralen som imorse aven han hade akt. Istallet flyttade tva braslianare in samtidigt som den blonda svenska stod i minimal pyjamas. Aven det intressant.
Har tvingat mig att aka ivag imorrn till La Serena. Ikvall blir det bbq eller lite livemusik men ska forst ga forbi Ariel och lamna bilder (de som finns kvar, teknikens forbannelse overskugagr mig an da hastbilderna forsvann).
Men tro inte att jag har blivit social och slappt naturnorden i mig, nej nej, aterigen skulle ni se allt som gar att se runt San Pedro!
Hoppas allt ar lika bra hos er
Kram och sa
don't cry for me argentina
pa andra sidan berget där kaktusskogen med de svarta änkorna och paradiset fanns.
jag tror jag behover visa livstecken aterigen.
har har jag gatt med huvudet i det bla bade bokstavligt och bildligt nagra dagar, har i Salta har jag namligen gjort utflykter ovanfor molnen.
det blev 23 timmar halvrolig bussresa till Salta och val framme insag jag att en annan visst skulle fastna har, men inte alls av egen vilja till en borjan. som jag befarade ar det nagra andra manniskor som ska till Chile ocksa, sa bussarna var fulla, sa det blev att boka in sig hela fyra natter i i Salta la linda (linda=vacker). men tur banne mig var val det! Salta och dess grannar av berg, saltoknar, regnskog och overkliga sma byar langt bortanfor berg och smala serpentinvagar borjar jag inse masta vara en av anledningarna for den har resan. jag tror nog allt, paron, fd arbetskamrater och vanner,att jag skulle se till att bege mig till chile for att aven upptacka argentina...
men tur var val aven att det inte blev att visa livstecken forsta dagen. da hade mina ord visat pa frustration, ilska och allman forvirrad beslutsangest kring min resrutt, nar jag insag att har skulle jag inte komma har ifran sa fort somjag onskat. inte heller skulle det bli bolivia, da skulle min resrutt och ankomst till chile forsenas annu mer. men som sagt, nu skulle jag inte ha velat fastna nagan annanstans an har.
jag kan bocka av foljande pa upplevelselistan:
flerfargade berg i lila, gront, rott och blatt.
kaktusskogar med tusentals kaktusar
saltoknar med snotackta berg i bakgrunden
lamadjur, vildasnor, bergsgatter, asatande faglar
4000 meters toppar (man fick lite ont i huvudet, ja. de som inte tuggade kokablad vill saga)
Punamarca, den genuina gamla incabyn inramad av rosa och lila berg med glada gamlingar och barn i sallskap av argentinska hippies
Cochi, den vita byn med det tysta torget, den porlande lugna floden, susande trad och upplysta glantor av mjukt solljus som sakert fler an jag skulle kunna tanka sig att definiera som ens bild av paradiset
serpentinvagar i Anderna som varierar fran mjuka bergskedjor, till stortande stup, med djupa dalar, vida oknar, regnskog gamla smala hoga broar och sma enstaka, isolerade gamla incabyar med en handfull invanare dar vagarna standigt ar oversvammade eller halvt blokerade av ras.
for att fa till allt detta pa tva dagar kravdes tva 15 timmars utflykter pa snirklande vagar, obefintliga och darmed timmar av hart stotande underlag i oknen och i ena stunden regn och kallt i andra stunden stekande hetta. som tur var sallskapades man dock av bade doktorer, ingenjorer, proffessorer och matematikgenier (alla under 27 vilket gav en skon prestationsangest) vilket kandes tryggt, och framforallt oerhort roligt da alla var ganska orginella karaktarer fran spanien, osterrike, israel, frankrike, brasilen och argentina. var darfor helt okej med bbq och dans som avslutning pa intensiva dygn.
tillsist, jag gillar inte teknikens under och teknikens under gillar inte mig, jag har tva mobiler och tre simkort och inget fungerar. det blir inte heller bilder forran ikvall, om ni har tur.
saknar er inte, men langtar efter flera. karlek i mangd som vanligt.
( till Anonym: jamen visst var det for lustigt att en Sara B kilade forbi i det svettiga dansvimlet pa La Bomba i Buenos Aires. Annu mer lustigt var att hon rakade vara god bekant till just de argentinarna vi bekantat oss med under samma kvall. varlden ar trots allt liten, hur man an forsoker fly.
Syster: det ar mojligtvis dig jag kan tanka mig att erkanna att jag saknar
Smisket: jag har inte behovt anvanda mig av mina livlinor, nej.
Malle: tycker inte att Tonys citat klar dig sa ar skont att hora. jag ar rod, inte brun (kineser erbjuder mig solkram...), lycklig, inte langre radd och inspirerad. Insupa ar liksom forra tripen ett uttjatat ord... fortsattning foljer.
Strulet: resan gick bra men var valldans lang utan ert sallskap...ta hand om er i Riofor bovelen!)
so long
om en timme beger vi oss ifran buenos aires. pa vagen hem fran kattparken slog det mig att jag verkligen kommer att sakna den har staden. ak hit ni andra, vet ja!
mina sallskapsdamer ville spendera dagen solandes ,sa de gick bort till hundparken. jag sjalv hade arenden att utratta. en fungerande mobil och en fungerande solkram stod pa shoppinglistan. vid mobilkopet tror jag nu att jag gett argentinarna ratten att avlyssna och forflja mig for det var en himlans massa byrokrati och samtal som skulle avklaras fran saljarens sida innan jag fick min nya mycket billiga, icke-frana mobil ( gamla mobilen pajja nar jag skulle ladda den..).
darefter blev det research infor mitt framtida resande, hur jag tar mig fran argentina till chile. jag hatar att bussar kan fa ga tre ganger i veckan och inte dagligen. pga av detta pahitt funderar jag pa att ta en avstickare till bolivia innan chile, kanske okar jag da ocksa chanserna att fa sova inomhus och inte pa gatan i san pedro. verkar vara andra resenarer dar namligen.
ar dock ett fan av direktbussar, kanske kommer det inte bli sa manga byten igenom argentina, kanske bara ett.
efter insamlandet av denna information begav jag mig till kattparken, min favoritpark som luktar regnskog och huserar valldans massa vilda vackra katter som strovar omkring, sover och gor andra kattsaker overallt i parken. kanns som en disneyfilm och pga av ovan har jag dopt den till kattparken. de solande flickornas park ar motsvarande full med massa hundar, dock tama.
nu ska mitt sallskap av empanadas atas upp for att ersattas av mer kvalitativt sallskap-flicksen ar tillbaka.
da jag dessa dagar utnyttjat gratis internet pa hostelet ha r det blivit mkt mer frekvent uppdaterande an jag tankt, nu borjar dock resandet i sin bokstavliga betydelse sa nu far vi se nar nasta langa oforstaeliga meningar blir skrivna (jag kan inte hjalpa det, maria.).
ta hand om er.
emilie.
(om ni vill ha ngt att lasa sa lange rekommenderar jag min trio till sallskaps blogg www.princessconsuelabananahammock.blogg.se. om ni har ork att skriva in det i weblasaren vill saga. kanske kommer ocksa de lagga upp ngr bilder fr den fantastiska sista kvallen vi hade igar med trummor, svett, ol i literglas, dansanta argentinare och gladmusik sa det bokstavligen sjong om det (ni Underbara Barn som brukar hanga pa bar Pipers skulle trivts ypperligt).
bevis pa att jag ar dar jag ar.
entiendo un poco (buenos aires todavía )
promenad i mil (uppskattat satt att se ett nytt stalle),
empanadas (med kott var godast),
casa rosada (nagan som sett evita?),
livet som tolk (caroline, maria och lisa liksom jag sjalv overskattar i multum mina spanska kunskaper, men jag fortsatter att oversatta for namnda vad apotekare/taxichaufforer/servitorer och andra argentinare sager),
KOTT (kott pa riktigt alltsa),
argentinska fotbollsmatcher (uppenbarligen overlevde jag. trots fyra timmar i stekande sol i 35 gradig varme bland 200 000 andra manniskor),
viggo mortensen (bildbevis finnes),
maradona (bildbevis finnes) och
en spirande karlek for den staden som kallas buenos aires med dess vackra manniskor, blandning av spanska kolonialbyggnader och hoghus, tradbekladda gator och parker och mat-och nojeskultur (avslutar man middagen innan tolv och gar ut innan tva ar man ensam om det).
lite sa.
ger er bilder innan bussen aker till iguzúfallen pa tisdagkvall.
karlek pa karleksdagen till er alla.
